Nu jagar vår Flisa i de sälla jaktmarkerna...

Ja, nu tog vi beslutet att låta vår älskade Flisa, Flisalisa, Fisen, Fiskkorven, prinsessan Lillian, Alaska, enl stamtavlan (kärt barn har många namn), få slippa sin smärtande höft och somna in. Den 22/12 for vi till Veterinären för sista gången med Flisa.
Det är väl det värsta med att ha djur, när man måste bestämma sig för att avsluta deras liv!? Det har ju bara varit "skräp" kvar av hennes höftkula och hon har också haft någon sorts förträngning i spinalkanalen.Jätteont periodvis, trots Glucosamin och maxdos med smärtstillande. Hon har inte fått jaga på 2 år. Korta promenader och strosa runt på tomten och lukta, har varit de enda utmaningarna.
Hon har alltid varit "Alfatiken" i hundflocken och de andra hundarna har varit oerhört rädda för henne. Hennes bestraffningar har blivit mer och mer hårdhänta. Alla tuggben, leksaker, mat, sovplatser etc. har Flisa bestämt över och nåde den hund som vågat trotsa....Antar att hon har behövt vara så sträng för att behålla sin maktposition. I somras bet hon ju valparna om de kom i närheten och nu i höstas har hon flera gånger bitit både Oya och Julia. Och hon har vinglat och ramlat och rutit åt de andra hundarna om de kommit i närheten. Har läst det är oerhört förödmjukande för en hund att ramla omkull, så då har hon väl "straffat" den hund som varit i närmast när hon har ramlat. Ja, jag vet vi borde ha tagit bort henne tidigare men det är ju så svårt!! Hon har ju också varit en glad och personlig liten hund. Vår första jakthund som Husse jagat in. Han var med hos veterinären och kom hem och var helt knäckt, det var jättejobbigt!! Han sa att hon visste vad som skulle ske! Hemskt!

Så nu slutar vi det gamla året och börjar ett nytt år med bara två hundar, Kennel och nya utmaningar!!
Ett Riktigt GOTT NYTT ÅR önskar vi på Kynakulle alla er Bloggläsare!

Utställning i Älvsjö

Igår for vi iväg till Stockholm och den stora hundmässan och utställningen i Älvsjö. TÄNK vad mycket olika hundar det finns!! Man blir helt förstummad när man går där i trängseln bland försäljare, rasmontrar, utställningsringar och så alla dessa hundar av alla sorter, och alla dessa hundmänniskor av alla sorter. Det är en helt fascinerande värld. Tom. Husse tyckte att det hela var lite småkul!
Julia tyckte inte att det var kul alls, hon släpade tassarna efter sig och ville bara tillbaka till bilen. Fast hon visade snyggt upp sig utan att klaga. Men den domaren tyckte inte om hennes sort, så hon åkte ut med en 2:a, vilket vi (och de andra Bassetmänniskorna) tyckte var helt orättvist, men så är utställningsvärlden! Min teori är att domare som dömer Basset Hound också, vilket denna domare gjorde, tycker om mer kraftfulla Artesienner. Och mycket riktigt, den tik som vann är betydligt bredare än Julia, speciellt över fronten. Julia är ju en slank tik speciellt nu i jakttider, svårt att få hull på henne!
Och Odrägliga Oya då....jo hon skötte sig jättefint, slickade domaren i örat och sprang så fint och stod still i flera sekunder. Dessutom fann hon sig otroligt bra i denna stimmiga miljö. Hon var helt kolugn. Hon tog ett 1:apris och ett Hederspris. Det är vi och hennes uppfödare, som också var där, jättenöjda med. Ett kvitto på att hon är rastypisk. Jag har ju nästan aldrig sett någon annan Breton! Men det fick jag nu och prata med andra Bretonägare och få tips och råd. Jättebra!!!
Uppfödarens ena tik sopade mattan med alla konkurrenter och fick BIR och Cert och gick vidare förstås. Jättekul!
Julia revanscherade sitt tråkiga 2:a pris idag när Husse och jaktkompisarna i Grönbo jagade med henne i nysnö och hon på ett helt föredömligt sätt drev fram ett rådjur som en kille fick skjuta. Duktigare hund får man väl leta efter, 2 helger 2 jakter 2 rådjur!! Nu är alla oroliga för att jakten är slut eftersom det snöar så förgjordat!! Vi får väl se, men en vit jul får vi!!
Utställningsmatte Annie

Julia bästa rådjurshunden

Nu var det längesedan "Bloggerskan" skrev något. Men det var en julshow som kom emellan. Sjunger nämligen med en Barbershopkör som varje år gör en stor Julshow i Falun. I går hade vi sista föreställningen efter en vecka med repetitioner till långt in på nätterna, följt av 5 föreställningar i helgen. Men nu har vi sjungit klart för i år!!
Husse och hundarna har fått klara sig ensamma sista veckorna . Ingen större nöd har det väl gått på dem. I alla fall inte i går för då var Husse och Julia i Grönbo (utanför Lindesberg) och Husse fick skjuta ett rådjur för sin hund! Behandlingen mot noskvalster verkar ha haft effekt för nu är rådjursnäsan tillbaka! (Typiskt att hon skulle ha det när det var drevprov!!!) Stoltare Husse får man leta efter.

Vi ska ställa ut Julia och Oya i Stockholm i december så jag försöker träna med Oya. Trava fint bredvid går ju bra men stå är svårt. Vi har nog tränat sitt och ligg för mycket. Hon sitter ju så fort vi står still! Hur ska man få henne att stå fint undrar vi nu. Alla tips är välkomna!

Vi har fått en hälsning från Casper i Norge. Han gillar att bada bastu!! Är det inte underbart så säg! Måste ju vara ett arv från Julia. Har aldrig hört om någon annan hund som älskar att bada bastu!

Vi har också fått en hälsning från Ebba, hon har börjat spåra rådjur!! Jättebra att träna näsan när man är ung!!

Kul med hälsningar och kul med vinter och spårsnö! Här ligger isen nu så nu ska vi ta fram långfärdsskridskorna. Det är bra motion för en liten jakthund som inte alltid kan gå lös. Julia gillar att springa i snön bredvid banan i sele.
Oya springer ju mest lös och ligger i hårdträning för att inte lämna isen och sticka iväg och jaga grannens kaniner, vilket hon hela tiden gör. Den hunden kommer att göra mig galen!!! Jag är så trött på henne!
Breton till salu med STARKA jaktgener. Jag ska köpa en mops stället! "Saknar helt jaktgener" står det i rasbeskrivningen. Låter inte det underbart!!!?
Annie

Kynakulles kennel

Hurra!
Vi har fått vårt kennelnamn godkänt av FCI. Nu får vi heta Kynakulles kennel.
Alla valparna får nu heta Kynakulles Alerte Aron, Kynakulles Busiga Bettan osv. Det står ju tyvärr inte i stamtavlan eftersom vi inte fick namnet godkänt på första försöket. FCI tyckte att det var för likt ett annat kennelnamn så det blev blankt nej. Vi blev helt ställda, vi kan ju inte tänka oss något annat namn. Vårt hus och vår B&B verksamhet heter ju Kynakulle. Det är vi ju helt ensamma om. Men kennelnamn får inte vara snarlika så är det. Men efter en del turer med Kennelklubben fick vi hjälp av en kvinna där, som kom ihåg att hon någonstans sett att den kennel som vårt namn påminde om inte hade någon verksamhet mer, och det hade FCI missat! Så vi skickade en ny ansökan och den gick igenom.
Så efter att protesttiden gått ut i januari 2011och vi betalat in avgiften för att starta kennel så är vi Kynakulles kennel. Och alla ni valpar efter Julia 2010 kan använda kennelnamnet.
Jättekul!!

Julias drevprov gick inte så bra!! Hon skötte sig enligt husse jättebra på alla sätt, samarbete, upptag, drev och alltihop. MEN domaren hörde inte henne skälla. Kan bero på för mycket snö, eller att några lodjur just passerat så att rådjuren sprang rakt ut ur skogen, eller att den fina GPS:en trycker på halsen så att det blir jobbigt att skälla, eller NOSKVALSTER!! Vi har ju varit med om misslyckade drevprov förr pga noskvalster. Så nu har vi börjat behandla mot det och husse har beställt en väst för den tunga GPS:en. Lodjur och snö kan man ju inte göra något åt. Husse och Julia fick i alla fall en fin dag i skogen även om husse var grymt besviken över att det inte blev några poäng, den här gången!
Annie

Också en jakthistoria!!!

På långpromenaden i fredags gick vi igenom en snöig skog, alla hundarna och jag, även Flisa som är lite bättre i höften nu. Då hoppade det plötsligt ut ett rådjur mitt framför fötterna på oss. Oya stack förstås efter det, trots mina "STANNA!!".Skit i brukshundsklubben och vad vi lärt oss där, sa hon, här ska det jagas!! Men hon kom ganska fort tillbaka och satte sig hos mig, men då gjorde Julia ett snyggt ryck i kopplet och jag tappade förstås henne. Svårt med 3 koppel och fumliga vantar!Hon struntade också högaktningsfullt i "STANNA" (maken till ouppfostrade hundar!!!) Borta var hon. Och sen jagade vi Julia genom skogarna i evigheter. Vi hörde det mycket fina kraftiga drevskallet runt om. (Det skulle ha glatt Husse och domaren på drevprovet häromdagen om de hört det!) Till slut gav jag upp och gick hem och ringde Husse och beordrade hem honom, BUMS, att hjälpa mig leta hund, för nu blev det allt mörkare i skogen. Husse kom och för en gångs skull var jag tacksam för hans nyinköpta dyra "jakttillbehör"= Landdrover Defender. Vi körde i vild jakt genom skogarna där vi tyckte vi hörde skall, medan vi hela tiden sa till varandra"hon skäller väl om hon fastnar med kopplet???" Vi tutade i jakthornet som man brukar kunna blåsa av drevet med också Till slut hörde vi absolut ingenting och fick ge upp. Gråtande och svärande om vartannat. Tröstande varandra med att 1. Det är inte svinkallt i kväll, hon borde klara en natt i skogen .2 Det är månljust, vi kan leta länge. 3. Det är vindstilla, vi hör om hon skäller alltså. Hem och fixa lite hemma, det skulle ju komma 6 pers på middag och den årliga ljusstöpningen om en liten stund. Ut och leta igen. INGEN HUND! Nu var det mest gråt, när vi utan Julia åkte hem igen för att ringa polisen.Efter så här många timmar måste hon räknas som borttappad. Tänkte hela tiden på riksvägen och järnvägen som går igenom skogen längre bort. JULIA KOM HEM!!
Polisen var mycket trevlig och förstående och tog alla uppgifter till anmälan om vår försvunna hund. Precis när jag höll på att avsluta samtalet, vem kom inlinkande på gården, om inte Julia i egen hög person med blödande tuttar, trasiga tassar och utan koppel, bara halsbandet kvar. Hur har hon lyckats bli av med kopplet och hur långt har hon egentligen sprungit?? MEN vilken tur att hon kom hem!! Nu fick vi gråta igen av glädje och pyssla om vår lilla rymling. Tänk attt man kan bli så lycklig över att få hem en frostig, blödande, olydig, bortsprungen liten hund!!
Jo, ljusen blev också jättelyckade!!
(På bilden är Julia med Astron på sig under en jakt)
Annie

Kolla kolla Albert!!

Det kom ett långt mail från våra danska vänner! De trivs med sin lilla nye familjemedlem!
Allt går så bra. Det är ju deras första hund och då vet man ju inte riktigt hur allt ska vara. Men de tycker om Albert och de verkar ha ett bra liv tillsammans. Albert får vara på stranden, ligga framför brasan, leka med grannens valp och vara en i familjeflocken. Ni kan se honom med en av Lill-Hussarna här! Han ligger som en riktig Basset med bakbenen ut så där. Tyder på friska höfter säger Kaija Kravik på Barsaja´s kennel.
De berättar också att Albert inte tycker om att vara ute i regn, Inte konstigt han är ju en Basset!!
Det är så roligt med hälsningar och bilder på "våra" små valpar! Man blir alldeles varm i hjärtat. Tack snälla valpfamiljer!!
Annie

Kolla kolla Bus Ebba

Här är Envisa Ebba i de västgötska skogarna! En kommande jakthund!
Allt är bra med henne. Hon heter visst Bus-Ebba" nu för tiden!
Ja, alla Basset Artesien har den lilla vita svanstippen. Det är för att de ska synas i högt gräs, eller i blåbärsris...



Här är Ebba på smygjakt!
Visst kan man känna solvärmen och lukten från skogen i denna bild?! Hon är så lik sin mor när hon var i samma ålder!
Julia är i dag på drevprov! Husse är med och tävlar i någon sorts mästerskap för drivande hundar. Spännande att se hur det går!!
Annie

Spårhunden Oya

I dag har Oya och jag varit på sista träffen av den mycket lärorika Grundkursen i lydnad på Brukshundsklubben i Falun. Den sista gången firades med en skogsdag. Personspår. Jag gömde mig och Oya spårade mig. Sen gömde jag en leksak och Oya spårade upp den med. Lätt som en plätt sa hon! HUR kan hon veta hur hon ska göra? Vi har aldrig spårat förut. Julia och Flisa är ju duktiga på Viltspår men Oya har vi aldrig testat. Jättekul, jättekall men lärorik dag i skogen!
Fast Flisa grät på dörrmattan när jag tog fram spårselen och bara Odrägliga Oya fick följa med men inte hon! Hon som älskar att spåra!!! Julia sov och struntade just då i vad Oya och jag gjorde för hon var trött och sliten efter att ha sprungit minst 2 mil igår när Husse och Lillhusse var ute och jagade med henne. Så trötta hundar har vi nu i korgen!!
Alla hundar på kursen var fö jätteduktiga och spårade sina mattar, hussar och leksaker. Alla hade roligt idag! Bra för både Matte och Oya med denna kurs. Vi ska nog fortsätta i vår.
Annie med djupfrysta tår

Hundar, ibland blir jag så trött på dem!!,

Ibland blir jag redigt trött på att vara hundägare!! Det infaller oftast med att jag ska städa huset.Tänk så mycket enklare städningen skulle vara om man inte hade 3 hundar som just nu fäller, strimlar leksaker, skrynklar alla mattor, gör leriga tasspår i den vita trappan(hur tänkte vi när vi målade golvet i hallen och trappan till övervåningen vit?!) och lämnar huset fullt av benflisor av ett älgben som jag av min godhet gett dem i hundgården, men som de valt att i ett obevakat ögonblick släpa in i vardagsrummet.
Fast just nu är jag mest trött på Oya, som förutom att hon strimlat en leksakskanin, en fårskinnsfäll och ett paket pappersnäsdukar, faktiskt grävt ett hål i trägolvet i arbetsrummet! Hur lagar man hundgrävda hål i trägolv? Någon som vet? Fast diarrén på två mattor det var inte Oya,det var Flisa.kanske tål hon inte ben så bra längre, suck!
Så huset såg i morse ut som en illa städad hönsgård! Det finns några Bassetar och Breton till salu här på Kynakulle, BILLIGT! Det är REA på dem skulle man kunna säga!
OM vi nu inte hade 3 hundar så skulle mitt just nu nystädade hus få vara så här rent och fint i säkert en vecka. Men nu vet jag att det på sin höjd varar tills i kväll!

Vi fick en hälsning från Envisa Ebba i Tvärred. Hon hade i ett obevakat ögonblick lyckats slita loss en golvlist och använda den som tuggben!! Trodde inte att Bassetvalpar kunde vara så galna!! Ledsen att vi inte talat om för våra valpar att de inte fick demontera golvlister!! Julia -hur uppfostrade du dem egentligen, sa du aldrig nåt om golvlister, du heller???!

Men men för det mesta är det ju roligt att vara hundägare. Så man får väl välja mellan att ha det fint och ha det roligt, som vårsupermusikaliska körcoach Anna-Maria, brukar säga. Hon har ett trumset i köket och en bas i vardagsrummet! Lortiga hundar eller trumset i köket, det är bara att välja, om man vill ha ett roligt liv men inte ett så fint hem......
Annie

Grattis våra kära små valpar!

Grattis alla valpar! Idag fyller ni 3 månader!
27 juli föddes ni, en varm fin julidag.
Mamma Julia kämpade på hela dagen och var så duktig. Husse, Matte och valpmorskan var också duktiga och firade med champagne på varandan i det vackra vädret efter valpbestyren. Mamma Julia firade med glass och äggulor, förstås! Så små ni var! Ni vägde bara 250-375 gr!

Nu är det höstrusk och ni är så stora så ni kan börja spåra hare, vara med på älgjakt, äta skor, busa med ännu större hundar och börjar fatta att de där tvåbenta i flocken helst vill att ni kissar utomhus. Ni kan äta grisöron och hundtuggben och väldigt mycket valpfoder. Ni äter som mest nu, Hungriga jämt, kanske. Ni kanske kan sitta fint innan ni går ut och innan ni får mat. Ni sover också ganska mycket fortfarande. Och nu borde faktiskt sova hela natten utan att gråta!
Det går så fort med valpar, de utvecklas så otroligt snabbt och växer så att det knakar!
Men ett hundliv är ju också väldigt kort! Sorgligt kort om man tänker på det.
Jag brukar tänka på det ganska ofta och låta hundarna vara med. Göra deras korta liv meningsfullt. Hundar älskar ju att var med, de vill att det händer saker hela tiden. Istället för att bara lämna dem inne eller i hundgården när man ska göra saker, så kan de väl få vara med! För det mesta går det om man anstränger sig lite. Eller hur!?
Så hoppas att ni våra små gulliga valpar och alla andra hundar får "vara med"!
Annie

Envisa Ebba hälsar!!

Det kom en hälsning från Envisa Ebba nere i Tvärred. Hon berättar att hon spårat hare i nysnö.
(Konstigt år när det snöar så där långt söderut så här tidigt!) Bra för Ebba att få använda näsan. Det var säkert jättespännande att spåra!!
Hon har också en ny kompis i familjens katt. Det skulle Flisa veta vars främsta jaktobjekt nu när hon inte får jaga skogsdjur mer, är just KATTER! Går grannens katt förbi kan hon minsann springa trots sin utslitna höft! Så det är så bra för en liten valp att vänja sig vid alla sorters djur. Förhoppningsvis kommer inte Ebba att se katter som bytesdjur som man bara måste jaga upp i första bästa träd!
Ebba verkar ha funnit sig väl tillrätta i sin nya flock.De gillar henne trots att hon busar mycket och äter en del skor! Hon ser ut som Julia gjorde i den åldern, fast Julia var väl aldrig något busfrö direkt. Det värsta hon gjorde som valp var att äta upp fjärrkontrollen till TV:n. En ny kostade 700 kr. Så håll i fjärrkontrollerna alla valpköpare, även den timidaste valp kan få för sig att äta dyra hårda saker!!!
Annie

Camillas hundar

Vår granne och universalgeni när det gäller hundar, foto och framför allt datorernas värld, Camilla, är med i en fototävling med två av sina hundar. Man kan rösta på dem om man vill via hennes blogg, gulliganerna.blogspot.com
Camilla har ju fotat våra hundar och alla valparna flera gånger. Se äldre inlägg i bloggen!

Idag rymde alla våra hundar även halta Flisa. Naturligtvis till grannarna med katter dit de alltid rymmer. När vi flyttade hit så blev just de grannarna så trötta på våra tokiga hundar som jagade deras katter så de hotade de med att skjuta hundarna om de inte slutade springa dit. Men nu har de resignerat och traskar snällt hem hit med dem. (De har fått ett eget koppel för akuta behov så att säga!) Tur att vi har så bra grannar i denna by.
Annie

Duktiga Daisy

Det kom en hälsning från Norge och Duktiga Daisy. Här är hon med Husse Fredriks pappas Engelska Setter. Fredrik skriver att Daisy har gott Gemytt tror att det betyder bra temperament? Även Fredrik verkar jättenöjd med sitt val av valp! Hon får vara med i skogen och han har börjat lägga små" korvspår". Det är bra! Vår erfarenhet är att det är lättare att börja jaktträningen med att gå viltspår. Hunden får träna näsan tidigt och blir spårnoga. Julia var bara 1½ år när hon blev viltspårschampion. Vi gick en kurs i viltspår här i Dalarna som Retrieverklubben ordnade. Jättekul och nyttigt!
Ikväll har Oya och jag varit på Brukshundsklubben. Oya fattar fort de olika momenten vi kräver av henne. Även Brukshundsklubben kör ju med Mamma Scan nu för tiden. Tror att man kan lära en hund vad som helst med Mamma Scan......men urk vad det luktar illa i alla jackfickor nu för tiden!!! Börjar nästan tro att det faktiskt går att uppfostra även en Breton!!!
Nu väntar Husse med brasa och varmt te. Det är 3 minusgrader här så det var isande kallt med hundträningen i kväll!
Annie

Hälsning från Fiffiga Fia

Det kom en hälsning och bilder från Fia i Leksand. Hon har nu varit med på sin första älgjakt. Det var lite jobbigt så Husses jacka var skön att sova på.
Allt verkar annars gå bra med henne också. Hon börjar acklimatisera sig i sin nya flock, som förutom snälla människor består av två andra hundar. En äldre som står för uppfostrandet och en lite yngre som leker med Fia.
Det är så roligt att få lite livstecken då och då från våra valpar. Kul för alla valpköpare att läsa om och se de andra valparna också. Jättekul när ni skickar bilder och även skriver i gästboken!

Hälsning från Tromsö

Vi fick en hälsning från Clurige Casper i Tromsö. Han ser ju också jättefin ut. Vilken valpkull!!
Allt verkar gå fint med honom och hans nya familj. Han har ju också en snäll Bassetkompis,som tar hand om honom. Måste vara lättare för en liten valp att komma till sin nya familj om det finns en snäll hund i huset. Hundar vill ju helst vara med andra hundar.

Utom vår gamla Flisa då. Hon är så nöjd att valparna är borta! Hon tyckte att de var hemskt onödiga att ha! Ibland kunde hon leka lite, men mest morrade hon åt dem.

Sista dagarna har Flisa fått mer ont i sin höft eller i ryggen. Hon har ju artros i höften och någon sorts förträngning i ryggen.Höger bakben som varit problem länge följer inte alls med och hon har jätteont innan dagens värktabletter börjar verka. Måste uppsöka Djursjukhuset igen. Ska försöka få mer smärtstillande till henne. Alla i familjen är inte redo att ta beslutet att avliva henne.

Detta är baksidan av livet som hundägare. Det är vi som måste avgöra om livet skall fortsätta eller avslutas. Man vill ju inte att hon ska lida i onödan, men de dagar hon inte har ont är hon ju så glad och vill vara med på allt, så då känns det ju som att hon vill hänga med ett tag till. Vi får ställa vårt hopp till djursjukvården om lite effektivare värkmedicin .....

Annie

Valpkontakt

Idag har Busiga Bettan varit på besök. Husse behövde hjälp med kloklippning. Oj vad Julia tuktade henne först! Det såg nästan farligt ut. Men Busiga Bettan kanske behövde det, för efter en stund blev allt lugnt. Klorna blev klippta Oya fick också busa och jag fick pussa lite. Hon är för läcker! Ser ut att bli en snygg Basset! Hon får vara med sin Husse hela dagarna och vara mycket ute i skogen så det var härligt att se att de är ett par nu, Leif och Bettan!

Vi har fått en hälsning från Alerte Aron i Danmark, som heter Albert. Allt verkar bra. Familjen håller på att vänja sig vid sitt nya liv som hundägare men Albert verkar sköta sig bra vad det låter. Han är väl för söt! Kolla in fotot när han sitter där i solen. Visst är han fin och blank i pälsen! Alla valpar verkar ha fått Julias fina blanka päls.

Jag har börjat en kurs på Brukshundsklubben i Falun med Oya! Vi lär oss massor, mest jag förstås!
Jag behöver all hjälp jag kan få för att lära mig hantera detta krutpaket till hund. Men hon är oerhört läraktig och uppmärksam så med tiden ska hon nog bli bra och jag med...Just nu tränar vi på "gå med mig" Dvs gå fint i kopplet utan att dra. Oya har varit helt omöjlig, inga knep med selar, stanna så fort hon drar eller små ryck har fungerat. Men detta att hålla kopplet med båda händer på magen och springa hit och dit och upprepa "gå med mig" och köttbulle i belöning bakom oss varje gång hon går fint verkar fungera! Fast det är svårt med en Basset i andra handen, som stretar emot och inte vill gå framåt! Så vi har gått med hundarna en och en. Tidsödande men antagligen värt det.
Annie

Tomt i valplådan!

Ja, nu är alla våra valpar levererade till sina nya hem. Fia flyttade i fredags till Leksand här i Dalarna. Jan och Anna Blomqvist hämtade henne.

Så nu har vi städat ut valprummet och återställt det i sitt ursprungliga skick..nja en liten vägg behöver tapetseras om efter valparnas framfart. 7 stycken små busfrön kan fort strimla en hel tapetvåd om de får tag i en flisa av tapeten. Återstår det, sen är det åter husses "svalrum" utanför bastun. Dock ligger det en doft av valp kvar i det rummet. Så jag går dit och snusar lite ibland....
Det känns bitterljuvt på något sätt. Saknar valparna samtidigt som det är härligt att alla fick bra hem. Men vi har levt så intensivt i flera månader när allt har cirkulerat kring valpning och valpskötsel och nu plötsligt är livet som vanligt igen. Man hinner gå på Friskis, sjunga i kören, vara ute i skogen med de andra hundarna. Inga bajsiga tidningar, valpfoder att blanda eller små tjocka knorrande valpar att bära in och ut. Julia verkar inte sakna dem alls. Hon var med Husse i skogen igår och fick springa en sväng. Det var kul, det märktes att hon längtat efter jakten. Och sen bastade de förstås när de kom hem.
Julia fick ta mycket ansvar för Fia, sista veckan, som saknade sina syskon alldeles förfärligt. Hon ylade som en liten varg ensam i valprummet, så Julia fick sova med henne och passa henne på dagarna de stunder vi inte kunde vara hemma. Men nu är Fiffiga Fia i Leksand hos sin nya familj. Där finns fler hundar att busa med och en husse som vill jaga med henne, så det blir jättebra!
Annie (fd valpmamma)

Fler valpköpare

Nu är det bara Fiffiga Fia kvar i valplådan. Så "tråkigt det blev" tycks hon säga. Hon saknar sina busiga syskon, helt klart. Men på fredag ska hon få flytta hemifrån hon också.
Idag blev Duktiga Daisy och Busiga Bettan hämtade av sina familjer. Daisy blir norska och får bo utanför Tönsberg hos sin nye husse Fredrik Mathisen. Han och hans pappa har jagat med en Basset Artesien från Motvindens kennel och blivit stormförtjusta i denna ras. Bra betyg Ursula!
Busiga Bettan var vi lite sugna på att behålla. Men när det nu tom. blev kö på seriösa valpköpare så sålde vi henne också till Borlänge faktiskt. Leif Måhl heter hennes husse, som bor i Bäsna och hon ska få jaga med honom och hans son.
Vi har bestämt att inte ha någon mer valp förrän Flisa är borta. Det märks tydligt på henne att hon verkligen inte orkar med några småvalpar som ska hänga i hennes öron längre. Hon är för grining mot dem helt enkelt.
Men sen blir det en kull till så att vi får en valp efter Julia! Om allt går bra med dessa valpar förstås!
Översta bilden är Bettan och Leif och nederst Fredrik och Daisy

Valpköpare so far...

Nu är det märkvärdigt tomt i valplådan! Bara 3 valpar kvar som väntar på att bli hämtade i veckan. Konstigt! Så fort tar livet slut som valpmamma!
Men bra valpköpare har vi fått. Det känns bra! Här har ni hela gänget sålda valpar med sina nya hussar och mattar.
Först for Clurige Casper till Tromsö med sin nya matte Charlotte Reedtz. Där finns i familjen förutom man och barn också en Basset Artésienherre, som tar hand om Casper och förhoppningsvis lär honom Norska!
Sen har vi familjen Hansen- Olssen från Jaegerspris i Danmark. De kom i fredags kväll och hämtade Alerte Aron och for tillbaka hela vägen i går morse. Aron ska heta Albert och får ett dejligt liv...
Igår kom också delar av familjen Thybeck från Lindesberg och hämtade Gulliga Greta. De vill ha en drivande hund som följer med hem efter jakten. Och det kommer lilla Greta att göra, för det gör Bassetar!!
I morse fick även Envisa Ebba ett nytt hem. Matti Paukkonen med dottern Melina, valde Ebba. Hon får bo på landet utanför Borås tillsammans med en annan hund, kattor, hästar och papegojor. Hon ska också få jaga mycket. Viket härligt liv!
Alla dessa valpköpare kommer att ta väl hand om våra små godingar. Det är jag säker på!
Annie

8 veckor och avvanda

Visst är det fantastiskt med hundar. Hur kan Julia veta att valparna snart ska flytta och måste "försörja sig" själva?
För ca 2 ½ vecka sedan började hon morra och jaga iväg valparna så fort de närmade sig hennes spenar. Ganska mycket mjölk hade hon kvar, så det borde ju vara plågsamt att inte bli av med den. Men inte en chans att någon valp kom till, inte. Valparna såg oerhört snopna och ledsna ut och förstod nog inte vad som hände. Dessutom började hon busa ganska vildsint med de små liven så att de for över marken och skrek av förskräckelse. Men hon gjorde det så metodiskt med allihop så vi förstod att hon säkert hade en plan...
Ja, tänk vilken klok och lugn mamma hon är. Hon verkar ha vetat precis vad som ska hända hela tiden och anpassat sig efter det. När vi oroliga människor tassat runt och kliat oss i huvudet och frenetiskt bläddrat i alla uppfödarböcker när någon ny fas i "valparbetet" börjat, då har Julia tittat på oss med sina kloka ögon och verkat säga "lugn, detta är också normalt"
Nu börjar hon släppa taget som mamma, vill inte vara i valprummet en enda minut. Hon är lika smal som innan dräktigheten och spenarna börjar återta sin gamla form. Hon följer gärna med på långpromenad igen. Hon förstår väl att det är bäst att vara i form till jaktsäsongen som snart börjar!
Annie

Nu har Casper flyttat

Idag har vår första valp flyttat! Tre personer Husse, Matte och nya Matte stod och grät på Arlanda. Husse och Matte för att det är så sorgligt att skiljas från sina "barn" när de ska flytta hemifrån och nya Matte grät för att Casper är så bedårande söt och genast klättrade upp i hennes famn och började tugga på hennes örsnibb. Kärlek vid första slicken! Så nu har Casper flugit till sitt nya hem i Tromsö. Han får det jättebra tror vi. Avskedsbild kommer snart!

Tack också alla snälla människor som har skrivit i gästboken! Det värmer med hälsningar!
Visst är det bra tid nu att ha en BAN!! Våra valpar efter så välmeriterade föräldrar kan man börja jaga in till nästa höst! Och redan nu kan de ju vara med i skogen och lukta och skutta.
Titta på våra flickor som vi har kvar! 3 stycken glada, pigga, sociala och vackra tikvalpar. Visst borde de få varsitt nytt hem och inte bli några "gamjäntor" på Kynakulle!!!
Vi väntar på valpköpare!!
Annie

Valpar...

Finns det någonting som är sötare än valpar...jag bara undrar....och Bassetvalpar kolla in denna!

Och de luktar så gott. Och tittar så tillitsfullt med stora frågande ögon. Och de runda, rosa, mjuka små magarna......Valpar har en nästan magisk dragningskraft på nästan alla människor. Vi har väl aldrig haft så mycket besök på "Kullen" som denna "valpsommar"! Alla bara smälter och ligger på golvet i valprummet och låter sig bitas i och klättras på och utstöter små förtjusta ljud och bryr sig inte ens om lite kiss eller bajs på fina byxan eller kjolen. Det är kul att vara populär och valpisarna mår bra av att träffa många olika snälla människor!

Envisa Ebba, Busiga Bettan och Fiffiga Fia

Valparna växer och växer och blir mer och mer aktiva. de vill inte vara i den eminenta valphagen utan ylar och skriker och vill ut och lukta på allting! Idag är de 7 veckor! Bilderna visar våra tre flickor som ännu inte är sålda. De ser väl lovande ut?

Redan på måndag ska Clurige Casper flytta till Norge. hans nya Matte kommer och hämtar honom med flyg! Alerte Aron flyttar till Danmark nästa helg. Håhåjaja så fort går det med små valpliv! Men det har varit underbart att ha dem!

Annie

I dag rymde Busiga Bettan ur valprummet! Hon gör verkligen skäl för sitt namn! Jag mötte henne i hallen där hon kom stolt trippande med den lilla svansen i vädret! Sen tränade hon upp sin syster Fiffiga Fia i samma konst så nu har vi två som rymmer. Dags för stängselförstärkning!!

En ny sak i valparnas liv är också att Oya har fått tillåtelse att komma in i valprummet och leka. Oya är oerhört försiktig i sitt busande och valparna verkar inte alls rädda trots att hon varken ser ut som mamma eller luktar som hon. Bra hund, Oya som förstår att ta det lugnt med småbarn.
Bra för valparna också att träffa en snäll "storasyster" som inte alls ser ut som en Basset.

I vintras när Oya var ny i byn så träffade hon Camillas ena Havanes som kom utfarande på vägen. Och Oya blev så rädd så att hon skrek och kissade på sig! Hon hade väl bara sett Bretoner och Bassetar och trodde att alla hundar skulle se ut så. Kunde ett sånt svart lurvigt vara en snäll hund, hmm?Bäst att skrika lite!!

Om någon valpköpare är intresserad av att läsa om valparnas föräldrars jaktmeriter, så kan man gå in på www.bassetartesien.se gå till drevprovsprotokoll, årsbok börja 2008. Där ser man ju hur Julia och Boss jobbar. Boss heter Wildbasen Curt Reg nr S62282/2003 och Julia heter Barsaja´s Jolie S33406/2006.
Bra va!
Annie

5 veckor och kaxiga

Nu har vi plötsligt 7 små miniatyrhundar hemma i tvättstugan. Inga sovande pipande knyten längre. Nu visar de på alla sätt att de börjar bli stora och starka. Jättekaxiga!De piper inte längre utan försöker skälla som riktiga hundar. De riktigt hugger i varandra och i den människas tår eller byxor som är i närheten. De slåss med varandra precis som riktiga hundar, mest killarna då (är man förvånad..) De leker med små leksaker och tuggar på små ,små tuggben som Camilla försett dem med, precis som riktiga stora hundar.
Varje dag får de vara ute i "värstingvalphagen" som husse beställt. Inte alls så läskigt längre med gräs och vind och sol utan riktigt roligt att jaga små hårda äpplen och bollar, och snusa runt efter roliga dofter i gräset.Kanske man snart kan lägga blodspår åt dem?
Julia är allt oftare utanför valphagen.Hon tycker nog att det är skönt att vila från deras busande och hängande i hennes stackars bröst. Hon uppfostrar dem också när de bråkar.Det är bra. var lite orolig att hon som är så snäll skulle köra med "fri fostran" så vi skulle få 7 värstingar. Men idag röt hon i ordentligt åt dem. Sen satt de som 7 små ljus och vågade inte röra sig på en lång stund.
Det är så roligt med dessa riktiga små hundar!
Annie

Valparna 4,5 vecka

Nu har jag varit och hälsat på Carl & Annie och fotat deras bedåååårande valpar!!! Men det är inte lätt att fotografera små busungar som inte vill vara still :o) Men ni ser ju hur fina de är ändå! Det är första gången de blir uppställda på bordet, så det är lite läskigt. Men det kommer de få träna på framöver.

För er som inte vet så har jag själv Irländsk Röd Setter & Bichon Havanais. Vi har en liten familjär uppfödning, Kennel Shakatak, och har haft sju havanaiskullar. Och det finns ju inget mysigare än valpar. Carl & Annies valpar är otroligt sociala och framåt, mkt trevliga, stabila små individer, det är ju nästan så man blir lite sugen på en basset... ;o)

Mvh Gästbloggaren Camilla

Samtliga bilder från 28/8

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~


Alerte Aron

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Busiga Bettan

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Clurige Casper

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Duktiga Daisy

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Envisa Ebba

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Fiffiga Fia

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Gulliga Greta

Alla valpar är ännu inte sålda

Nu har vi 3 valpar tingade till familjer som efter mail-och telefonkontakt känns som jättebra familjer. Vi kan med trygghet lämna våra små "godingar" dit.
Jag brukar annars drömma små mardrömmar om att jag måste anställa 7 (!) privatdetektiver som kollar att mina valpar får det bra hos sina nya familjer. Men dessa tre får ett bra hundliv, det är jag säker på!
En hanne ska få leva vildmarksliv i nordnorge och få sällskap av en fin Basset Artesienherre. Den andre hannen ska bli dansk medborgare hos en mycket entusiastisk blivande hundfamilj. Och en tik ska få utforska skogarna i våra gamla hemtrakter i Lindesberg i Västmanland.
Men ingen har bestämt sig för de andra 4 flickorna. Så nu väntar vi med spänd förväntan på vem ska få ta hand om dem!
Lite konstigt är det med osålda Basset Artesienvalpar. Vi är enda kullen i Sverige, Norge och Danmark. När vi flera gånger parade Flisa hade vi valpköpare på tråden i långa banor innan vi ens visste om hon var dräktig. (Hon blev aldrig dräktig så då fick vi göra många blivande Artesienägare besvikna). Men nu finns det 4 förtjusande små flickor som vill komma till jakt och-eller-hundintresserade hem! Hör av er vetja!
Annie

Matdags!

Bordskicket kunde kanske vara bättre...men tänk vad fort det går med valpar!!
Nu är de snart intränade på fast föda. Började ju med köttfärs, sen köttfärs och välling sen bara välling, efter det välling med uppblött valpfoder och i morgon är det bara valpfoder som gäller.

Har också börjat med inkallningsövningar.( Det kan man inte börja med nog tidigt!) Varje gång jag kommer med maten hojtar jag "valparna-mat" och de små liven hoppar upp och springer ur valplådan fram till mig och matskålen. Är inte detta bra för framtiden, så säg.?! Komma på inkallning är väl nästan det viktigaste när det gäller hunduppfostran oavsett om man ska jaga eller inte, tycker vi.
Oya den bråkiga Bretonen är faktiskt väldigt duktig på det. Hon kommer nästan alltid.....men snart sitter det, hehe...tror vi i alla fall som inte haft Breton förut...
Bassetar kommer alltid (om de själva vill och det finns köttbullar!)
Annie

Nya foton

Här är våra pojkar, Alerte Aron och Clurige Casper.
De är väldigt väldigt lika nu. Lite mer vitt på Arons nos bara. Och de börjar bli jämnstora också.

Det går så fort med valpar! Det händer något varje dag och de växer så att man nästan ser det.


Och här är våra flickor, Gulliga Greta, Duktiga Daisy, Busiga Bettan, Fiffiga Fia och Envisa Ebba. Ebba är minst men väldigt energisk, hon sprintar runt i valplådan!
Greta och Bettan är lika stora som hannarna.

Annie