Ofta när man går blodspår, så tror man att den lilla voffsen är helt vilse i världen och man tänker "vad håller hon på med nu då, här la vi väl inget spår" Men, man får minsann ge sig varje gång. Hunden har förstås alltid rätt! Det var precis här man la sitt blodspår, eller det skadeskjutna/ trafikskadade, djuret gick.
Lita alltid på en Bassets näsa!
Här kommer Mattis mail rakt av för alla er spårintresserade att glädjas åt!!
"Hej i höststarten! Blodspår lönar sig!! Var ute och jage en kväll i veckan och lyckades skjuta en bock som gjorde en tjurrusning ut i skogen. Hade inte en blekaste aning om vart den tagit vägen. Paniken växte i kapp med mörkret som infaller snabbt när det börjar mörkna. Vad göra tänkte jag. Ebba? Nä hon är nog för grön tänkte jag men hade inget annat val än att testa. Visade henne på skottplatsen vilken hon synade NOGA. På sökkomandot började hon vandra spikrakt efter löpan men stannade upp där bocken hoppat över en stor stenmur, och därifrån fick jag lita på Ebba. Över muren hoppade hon nästan som hon sett bocken och på andra sidan vinklade hon åt "fel" håll tyckte jag men ack vad jag bedrog mig. 25 meter bort, in under en MYCKET tät gran började hon skalla och titta på mig precis som om hon ville säga något´, och där låg bocken väl kamoflerad under riset. Vilken lycka och vad beröm fröken "nybörjare" fick. Hon fick även vara med vid urtagningen och ta sig några små munsbitar rådjurrens. Så blodspår lönar sig verkligen har jag lärt mig och att man skall lita på sin hund hur fel man än tror de spårar.//Matti
P.S. Klockren träff i hjärtat fäller tydligen inte alltid på skottplatsen fick jag också lära migD.S."
