söndag 31 juli 2011

GRATTIS PÅ 1-ÅRSDAGEN!!


Fick en påminnelse av Alberts Matte i Danmark att valparna fyllde 1 år 27/7!!! Grattis allihop!! Hoppas att ni fick tårta med korv på, det är ni värda så duktiga och vackra och trevliga som ni har blivit!!Alla 7 verkar ha fått fantastiska hem med Mattar och Hussar som vill aktivera er och ställa ut er och spåra med er och jaga med er och som låter er vara med och det är ju det hundar vill, att vara med!!
Här är en liten valp, Busiga Bettan tror jag, strax innan leverans i september förra året.

Alla våra 3 hundar var med oss i Ljungdalen i förra veckan. Det roligaste var ju att gå på fjället tyckte allihop. Julia som annars tycker att det är helt onödigt med promenader, levde upp och sprang som en gasell över fjället. Vi gjorde så långa turer så att vi nästan blev oroliga över att valparna fick gå för långt. Men de verkade inte lida , jo lite när det regnade och blåste då la de sig ovanpå varandra i en videbuske och skrek. Herrans roligt var det med alla lämlar också! Julia dödade dem raskt om hon kom åt och Kajsa och Elof slogs om att äta upp dem! Mmmm, lämlar är gott sa valparna och tuggade så det knastrade lång väg. Hela tiden gjorde renarna oss sällskap och till Julias förtrytelse fick hon inte jaga dem alls, inte det minsta. Inte ens skälla på dem fick hon!
Så mycket fina blommor såg vi också. Orkidéer av alla de sorter och andra ovanliga blommor som vi tidigare bara sett i böcker.
Ja, sommarfjäll är härligt för både hundar och människor.
Nu är vi hemma på Kynakulle och jobbar med allt här men har också härliga dagar i solen!
Annie

måndag 18 juli 2011

Vad man hittar i en hundkorg .....

En liten bild som jag hämtat från kusin Emmas Facebooksida, Jag lyckas aldrig få dessa små odjur på samma bild!! De kallas också för "Ying och Yang" eller "Salt och Peppar". Mycket effektfullt är det med en kolsvart och en kritvit valp som är lika stora och lika aktiva! Förstår nu varför det står i min senast inköpta bok i hunddressyr "Ha aldrig, aldrig två valpar samtidigt"! Man tappar faktiskt kontrollen, hela tiden. De är överallt samtidigt och flyttar runt på allting. Ingen i familjen hittar tex någonsin två skor av samma sort. Strumpor, kalsonger, mobiltelefoner, tidningar mm hämtas företrädesvis i någon av hundkorgarna. Och så fort de är hemma båda två så trampar man i små kisspölar hela tiden och de glömmer att man faktiskt bajsar utomhus. Något som funkar bra när bara en valp är hemma. Kajsa är också mycket duktig på att stanna på tomten och Joel har jättekoll på Elof när de är ensamma. Men släpp ut dem tillsammans och man har snabbt två valpar som försvinner i ett litet rökmoln för att gräva upp konstiga saker under något hus eller socialisera sig med grannarna. De blir som döva tillsammans. Men kul har de! Ett riktigt radarpar! När Joel kommer hem från jobbet sitter Kajsa genast vid bildörren där Elof brukar hoppa ut och piper av förväntan. "Min kompis är äntligen hemma" tycks hon säga med hela sin vita skrangliga kropp.
Och så detta samlande av saker. Jag tyckte att Oya slog rekord i att bära runt på allt, men dessa två är helt outstanding i den sporten. Detta hittade jag i en hundkorg häromdagen: Fyra olika strumpor, en av mina nya skor, Husses sandaler, en silverring som ingen vet vem som äger(!), en mycket liten svart BH, ( måste vara någon av stuggästernas, hmmm pinsamt!), brunnslocket i plast från garaget, en stor sil som Husse tankar gräsklipparen med, två söndertuggade disktrasor och ett förstenat grodlik. Slå det om ni kan!!
Annie

fredag 8 juli 2011

Valphälsningar


Det kom ett långt mail från vår numera danska lilla valp Albert. Eftersom min danska inte är den bästa så lämnar jag åt er kära bloggläsare att läsa själva, istället för att försöka översätta. Mailet publiceras nedan.
Det kom också en hälsning från Envisa Ebba och hennes stolta husse Matti. De har varit på utställning och Ebba blev bedömd som Excellent, CK-kvalitet och BIR. Man blir ju så stolt som en tupp!!!
Duktiga Daisy i Norge har också skickat en hälsning via sin husse Fredrik. Hon hade gått jättebra på ett spårprov och är en mycket gemytlig hund. Hon kallas numera för Doll.
Så kul med hälsningar från våra små godingar!

Livet med våra nuvarande valpar här på Kynakulle är ett riktigt äventyr, ska snart skriva mer om det.
Annie

Mettes mail:
Det har været en travl periode for os de sidste måneder. Men alligevel har vi fulgt med på jeres hjemmeside og læst om det sørgelige, der skete med Oya. Det må være en frygtelig tomhed for jer allesammen.
Men Albert klarer sig fint. Desværre ser vi ikke meget til vores nabo-hund. Vi har gået til hvalpetræning indtil nu på holdet for øvede, men nu er det slut for denne sæson. Der fik han ellers rigtigt leget med de andre hunde. De fleste er labradorer, og stort set alle kan kalde deres hunde til sig. Men ikke os!
Af og til lader vi Albert søge efter godbidder, det kan være indenfor i huset eller også i haven, det elsker han, og han er jo god til det. Han skulle så felt-søge mens vi var til træning, - også efter godbidder, men han fandt hurtigt et gammelt afgnavet ben i stedet for, - og væk var han med benet! Jeg kaldte og kaldte, men det var umuligt for mig at få ham på plads, han flygtede simpelthen rundt med benet (det er selvfølgelig også meget at forlange, når der var et lækkert ben!). Jeg løb så i modsat retning, gemte mig og kaldte på ham, ja, jeg startede også bilen, men nej - han havde meget travlt med benet. Det lykkedes mig så - efter ca. 20 min. - at få fat i ham - selvfølgelig med en godbid (men det er kun nogle gange det virker).
Herhjemme er han en glad og nem hund, men også en bandit! I øjeblikket er det mine udendørs potteplanter, han er i!
Alle krukker bliver vendt, så blomsterne falder ud, og så tager han plastikpotten og leger med, løber rundt i haven og kaster dem op i luften og tygger dem i stykker!
Når vi går op i skoven bruger han rigtig sin næse flittigt og er meget koncentreret, men han er også god til at lytte. Han stopper tit op og lytter. Og han har altid en pind med hjem til haven, lille som stor. Det er utroligt, han kan balancere med dem så langt, se vedlagte foto. Han er meget stærk.
Vi har haft ham med til stranden et par gange. Vi kører lidt af vejen og går den sidste kilometer. Det kan han også godt lide, men vi kan se på ham, at vandet er koldt, han trækker maven op under sig indtil, han ikke kan gøre andet end at svømme. Så svømmer han efter os, men vi går jo ikke ud på dybt vand med ham. En af os holder ham inde på det lave vand, mens vi andre bader lidt længere ude. I dag prøvede han at hoppe op på badebroen, fordi han frøs. Broen var lidt for høj til ham, så jeg bar ham op, så han kunne tørre lidt, inden turen gik hjem igen.
På fredag rejser vi til Italien, så skal han i pension hos vores hundetræner. Han har været der en weekend i maj måned, hvor han var sammen med hundetrænerens 2 store schæferhunde. Det tog han fint, og da vi hentede ham igen, hoppede han glad ind i bilen. Derhjemme gik han rundt med logrende hale og snusede, som om han lige skulle sikre sig, at alt var, som det nu plejer at være.
Denne gang skal han så være der i 14 dage, men jeg er ikke urolig, for jeg ved, at hundetræneren er god ved ham. Imellem tiden skulle den ene schæferhund have fået hvalpe, så der bliver et par hunde at forholde sig til . Jeg ved dog ikke om de får lov at hilse på hinanden. Vi er meget spændte på, hvordan han reagerer, når vi henter ham igen, det er jo længe at være væk fra ham.
Vi har vedlagt billeder, de er taget i maj måned. Jeg vejede ham for et par dage siden, han er nu oppe på 20kg. Kan I kende ham?