Envisa Ebba visar framfötterna igen....

Det kom ett roligt mail om en fantastisk jakt från Envisa Ebbas husse Matti nere i Ulricehamn. Ebba är ju en av Julias valpar.
Tänk vad Bassetar är kloka hundar! Och intelligensen ärvs ju på mödernet som ni ju vet, ja det gäller människor också, och Julia är ju sällsynt intelligent! Våra goda vänner som passade henne några sommarveckor, när vi var på semester, de var övertygade om att smartare hund finns inte!! Bla så väckte hon dem klockan 02 en natt för att tala om att de inte släckt kökslampan, sånt slarv får inte förekomma på Kynakulle sa hon!!

Här kommer Mattis jakthistoria:

Hej från U-hamn och Ebba! Rådjur nummer två nedlagt för min fantastiska hund. I helgen var vi inbjudna på jakt (har blivit många bjudjakter för Ebba/mig då ryktet går att det kommit en KANONHUND till Ulricehamn) och hon drev bra som vanligt. Skottet kom men det blev inte liggande så Ebba fick jaga vidare på spåret som gick mot en sjö. Drevet tystnade och jag undrade vad som var på gång. Då kommer Ebba tillbaks till mig där hon släpptes, jag kopplar upp henne men hon envisas med att dra mot sjön så jag låter henne hållas för så här har hon aldrig gjort tidigare, och Ebba leder mig mot sjön där hon stannar och tittar ut över vattnet. Jag undrar om hon vill dricka eller något och är på väg att gå därifrån då jag ser ett plaskande rådjur ute i sjön, uppenbarligen skadat, som avfångas med ett välriktat skott så jakten slutade lyckligt för alla inblandade, framförallt skytten som var mycket olycklig efter ett inte helt perfekt skott. Som tur var låg det båtar på land så vi inte behövde bada i ett inte så varmt vatten. Denna hund slutar aldrig förvåna mig. Hon är fantastisk i skogen men hemma kan hon fortfarande tugga i sig sådant som kan vara både dyrt och kärt. Senast blev det ett par Dr Marten stövlar vilket inte gjorde matte glad. Ha ett fortsatt gott nytt år önskar vi från södern.//Matti

GOTT NYTT 2012

Fiffiga Fia och hennes rådjur

Ja nu är alla härliga julhelgsdagar över och den vanliga vardagen infann sig i morse när väckarklockan ringde. Va, ska vi gå upp innan det är ljust idag sa vi och hundarna yrvakna till varandra!! Slut på sovmorgnar, roliga släktträffar och mysiga middagar med barnen och goda vänner. Tillbaka till jobbet för oss och hundgården för voffarna.

Ska man sammanfatta hundåret 2011 så har det ju varit en del nytt. Gammelbasseten Flisa fick sluta sina dagar, sorgligt, men hennes höft blev för besvärlig. Vår tokiga glada lilla Breton Oya blev överkörd av tåget. Som vi sörjde! Men husse fick sig en Pointer som han alltid drömt om. I juni flyttade Kajsa Kavat in och så flyttade yngste sonen hem över sommaren med stövaren Elof. Två små valpar hela sommaren. Kul men intensivt skulle man kunna säga.
Jakthösten har för husse och Julia mest varit en besvikelse. Något fel har det varit på Julias näsa. Alla kurer som finns har vi provat men jakten har inte fungerat. Men nu efter senaste noskvalsterkuren så verkar hon pigg, så till helgen blir det rådjursjakt!
En rolig hälsning fick vi i går från Fiffiga Fia och hennes husse. Första rådjuret nedlagt för Fia. Läs här får ni höra en riktig jakthistoria från Janne och Fia.

God fortsättning!! Annie

Hej på Er!

En liten jaktberättelse från Fia.

Den 8 januari 2012 var det dags för första rådjuren för Fia. Hela hösten har vi jagat och Fia har gjort framsteg hela tiden. Det viktigaste för mig har varit att Fia blivit spårnoga och att hon kommit tillbaka till mig vid avslutat drev.
Därför har jag mest jagat själv med henne. Fia har ett mycket tätt och kraftigt skall.

Fia har alla gånger utom en, kommit tillbaka till mig i bakspår. Den gång jag hämtade henne, var hon på väg mot en kraftigt trafikerad väg.

Jag har låtit bli att skjuta mot djur som Fia inte drivit.

Dagens jakt var det Fia, husse och vår jaktkompis Jerker som var ute.

Direkt vid släppet, tog Fia upp rådjur och drevet kom igång. Efter några minuter small det. Jerker rapporterade att han skjutit på ett kid. Det var i sällskap med två vuxna djur. När Fia kom till skottplatsen fortsatte hon att driva. Jerker och jag gick fram till skottplatsen och såg lite blod och päls.
Jerker gick tillbaka till sin skjutplats och jag gick i Fia spår.

Fia drev fortfarande för fullt. Efter cirka 10 minuter började ståndskalla. Jag var 150 meter från henne. Jag smög fram mot Fia. Fia fortsatte att ståndskalla och när jag fick syn på henne såg jag att hon gjorde utfall mot något på marken.

Väl framme såg jag att kidet låg på marken.

Det visade sig att kidet hade flera ingångshål i kroppen. Jerkers kula måste ha träffat en gren och splittrats.

Efter lång tid och massor med jakttillfällen, blev det skjutet ett drevdjur för Fia. Något bättre sätt att få fälla sitt första byte, kan inte enligt mig, Fia kunnat få. Husse är mycket nöjd. Även Jerker och förstås Fia.

Hälsningar
Kynakulles Fiffiga Fia och Janne