Rolig jaktfilm!

http://www.videoita.fi/video.php?id=492

Kolla in den här filmen! Den kanske inte bör ses av Beagleägare men alla andra tycker nog att den är kul!!! Klicka på länken här ovan!

Har ni det bra i vinterkylan? Har just gått en långpromenad med hundarna i -10 och isvind. Vi sa till varandra, Husse och jag när vi gick där och frös" om vi inte hade haft hundar så hade vi ju aldrig gått ut i kväll!" Så sant så sant. Men nu fick vi friskluft och motion och hundarna blev glada!

Nu till brasan! Brrr

Annie

Jag har alltid älskat hundar

Jag har alltid älskat hundar!
Min första hundkärlek var en Airdaleterrier vid namn Peggy. Hon fanns hos min mormors grannar i Skåne, där jag tillbringade alla somrar. Peggy var (troligen) en snäll och barnvänlig hund med lockig päls. Kommer fortfarande precis ihåg hur hon luktade, som välkokta köttben ungefär. Det finns ett gammalt foto där jag stolt håller i kopplet. Jag är kanske 4-5 år och har rutig bomullsklänning och Peggy sitter där och är huvudet högre än mig.
Alltid tjatade jag om en egen hund! Vi bodde i lägenhet i Stockholm. Inte läge med hund alltså. Släpade hem katter, fiskar, guldhamstrar, men de var bara surrogat för den där hunden...
Nästa hundkärlek var en Cairnterrier vid namn Tess. Henne gick jag troget ut med varje eftermiddag efter skolan. Tyckte att jag var världens lyckligaste som fick!! (Förstår nu vad bra det var för grannen som jobbade hela dagen, med en sån trogen hundvakt!!) Tess fick valpar och en behöll grannen.Tess och Malou, nu fick jag vara hundvakt åt två voffar. men sen skildes grannen och flyttade, vilken sorg!!!
Och till slut tröttnade min mamma på hundtjatet och så sa hon i ett svagt ögonblick "om hunden inte är mer än 40 cm hög och du köper den själv och sköter den själv så får du väl ha en hund då!!" Lätt för en 13-åring utan inkomst!!
Men tänk vilka under som kan ske!! Min moster och morbror i Skåne parade sin Mellanpincher och så sa de, Annie du ska få en valp! Men du får hämta den här i Malmö.
O,joj,oj, vilken lycka!! En Mellanpincher klarade ju "höjdkravet" och jag fick valpen för den symboliska en-kronan. Tågresan till Skåne sparades jag ihop själv, antagligen genom att valla alla grannhundar och sitta barnvakt. Och så var jag ägare till min första hund, en svart Mellanpincher vid namn Adina. Lyckligare tonåring har väl aldrig skådats och så mycket kul vi hade, Adina och jag. Vi gick dressyrkurs med Blå Stjärnan. Riktigt fin och lydig hund blev hon. Fast hon rymde gärna och älskade att gräva upp musbon så fort hon såg en gräsplätt. Sen blev jag stor och flyttade och då blev hon mammas och pappas hund. Mycket älskad och bortskämd!Hon levde tills hon blev 12 år. Alltid när jag ser en Mellanpincher så tänker jag på min Adina!
Annie

Långa envisa Bassethundar..

Kynakulles Alerte Aron, eller Albert som han heter på klingande danska, hälsar. Han har ett härligt Bassetliv, busar en del också, precis som Gulliga Gangster Greta. Förstår inte detta, trodde att alla Bassetar var lika lugna som våra var som valpar. Tydligen inte....kan det komma från fädernet? Vet inte hur Pappa Boss var som valp, han kanske var en gangster. Som vuxen är han i alla fall kolugn, så hav förtröstan alla valpfamiljer, det blir lugnare i stugan så småningom!!
Alberts familj verkar också jättenöjda med sin långa voffe. De skickar rapporter på hur lång han är med jämna mellanrum. Nu är Albert 125 cm från nos till svanstipp. Rolig idé! Annars mäts ju bara hundar på höjden! De har ett litet Bassetproblem nu. Albert vill inte gå! Känns det igen? Maktkamp varje gång det är promenad? Alla hundvakter har varit förtvivlade, en hund som inte går framåt!!! Hundarna sätter det ju också fort i system. Lönar det sig att vägra promenera första promenaden så vägrar de ännu mer nästa gång och till slut har de fått sin vilja igenom och får ligga i solen på gården i stället. Härligt! Så man måste vara envisare än sin Basset annars blir det svårt och inte många promenader precis! Konstig egenskap, man tror ju att alla hundar älskar promenader.
Glömmer aldrig när vi lämnade Flisa till sonens dåvarande flickvän, som verkligen gillade hundar, och åkte till Frankrike. Flisa vägrade promenader i 12 dagar. Alla fyra tassar i gruset så det blev bromsspår. Så efter några turer i gruset slapp hon gå, i 12 dagar!! Gissa om hon var förstoppad när vi kom hem!!! Madre Mia!! En klotrund, illamående, flämtande hund mötte oss. Förstod snart vad som fatt, så ut på långpromenad, först kräktes hon som en fontän, sen bajsade hon mer än en vuxen elefant kan prestera,... Och har man sett, så blev hon frisk och glad igen!