Stövare det är mycket hund det!!

Nu passar vi Elof sonens store stövarhanne. Lite mer hund än vi är vana vid! Dels är han ju så oerhört motionskrävande. Efter en timmes skogspromenad då Kajsa o Julia flämtande slänger sig ned i korgen för att vila då slafsar Elof i sig en liter vatten vilar i 10 min sen står han vid dörren och undrar " vad ska vi göra nu då, kom igen,mer springa". Suck bara ut och cykla en halvmil minst  Sen är han ju inte så diskret som våra hundar. Är det slut på vatten i skålar då tittar de ned i skålen suckar lite o går därifrån. Elof han tar skålen mellan tänderna dänger den i stengolvet så man hoppar högt. Ingen risk att stövaren går runt och är törstig. Det värsta är ändå att han är så smart. Han vet tex hur man öppnar dörrar. Så fort någon glömmer låsa så vips har han rymt, ofta med de andra hundarna i släptåg. Inte kul med tåget och vägen så nära! Våra hundar stängs lätt in med en kompostgrind tex på verandan. Inte Elof han tar sats och svävar över staketet och landar på gräsmattan. Ja vi har en hög veranda  säker en meter till marken plus staketet då. Hittills har han i alla fall kommit tillbaka. Tur för oss snart är det ju harjakt!!

Men nu är det bara några dagar kvar tills hans Husse kommer hem från Canada. Ganska skönt även om han är så kärvänlig och sällskaplig!

Pointerkajsa I love you!

Trodde väl aldrig att det var så kul att ha Pointer. Har ju alltid stretat emot när Husse velat skaffa fågelhund och efter den traumatiska upplevelsen att ha Breton så var jag definitivt botad från fågelhund. Men lättövertalad som jag är när det gäller valpar så blev vi ju då med Pointer för två år sen.

 Trevligare kärvänligare hund får man ju leta efter. Sån kelig och tillmötesgående och lydig hund har vi aldrig haft! Visst bryr hon sig mer om fåglar än Rallylydnad tex men det ligger ju i sakens natur så att säga. Hon är ändå för det mesta med mig. Tex i hallonlandet. Plockar jag hallon så går hon där och betar. Man hör hur det glufsar djupt inne i hallonbuskarna. Men hallon är väl nyttig mat för en fågelhund eller vad tror ni?

Entrecote är gott

Åter från semestern. Härligt har det varit med sol o bad och att vara ledig. När vi har varit borta har voffarna roat sig med våra barn som passat hus och hundar. I en vecka fick dock hundarna vara på hundpensionatet Vargliden som fö firar 30-årsjubileum i år. De har det bra där det vet vi fast Julia måste ju berätta för alla att hon längtar hem så hon var rejält hes när vi hämtade henne. 

I går skulle vi fira vår sista semesterdag med att grilla älgentrecote. Två fina bitar tog vi fram ur frysen la dem på skärbrädan och glömde totalt bort hur lång en Basset blir på längden så att säga. En liten tur till hallonlandet och sen var de köttbitarna försvunna i två hundmagar. Inte verkade de skämmas heller! Jaja så är det med ögontjänare i huset och majs och sallad är ju också gott. Trött och lite däst blir man av så mycket fint älgkött.

Shibas

Detta är vår holländska kompis Shibas. Små japanska spetsar. De är från början jakthundar, mest vanliga i Japan förstås. Här i Holland är de mest sällskapshundar men jagar gärna grodor möss och småfåglar. De är tysta och tassar fram väger bara ca 10 kg. I dag har vi promenerat 8 km och de traskade glatt med hela vägen. Idag är vi på kalas allihop därav hatten. 

Tävlingen

Jaha då har vi tävlat då, Pointern och jag! I söndags tidigt, var vi där på brukshundsklubben och gick banvandring. Blev glad, för alla skyltar som man skulle gå efter kunde vi jättebra och hade övat på. Över 30 hundar var anmälda i nybörjarklassen. Vi hade startnr 24. Tänkte när jag kollade alla hundar före mig, att det här blir lätt alla moment kunde vi och inget var svårt, hemma i trädgården alltså. Men tänk när Kajsa och jag gick banan då blev det så trassligt, hon kunde inte sitta framför mig plötsligt och vi krockade, rev konerna i slalom, glodde lite efter fåglar, nosade och gjorde alldeles för stora svängar i cirklarna.. Och mest kritik fick jag för att kopplet var för sträckt. Håhåjaja. Men vi kom inte sist och vi blev inte diskade. Det kan man tex bli om den lilla vovven väljer att sätta sig och kissa omsorgsfullt och länge mitt framför domartältet. Det gjorde faktiskt en hund! Nu är det väl så att vi aldrig kommer att ta några priser i Rallylydnand, då får jag nog skaffa en Pudel eller Jack Russel, men Kajsa tycker att det är kul och vi får öva på kontakt, och det är nyttigt för alla hundar!

Rallylydnad

På söndag ska Kajsa och jag tävla i Rallylydnad! Det blir kul och vi kommer troligen sist!! Kajsa kommer att stå med huvudet i någon buske för att det luktar fågel och jag kommer säkert rycka i kopplet och det får man inte! Men vi tränar ihärdigt. 

Rallylydnad

Nu har Kajsa och jag börjat på Rallylydnad på Falu Brukshundklubb. Har förut tyckt att Rallylydnad verkar JÄTTETRÅKIGT men med en Pointer är det nog förnuftigt. Vi försökte ju med Agility förra våren. Men det är nog inte bra för en sån superaktiv ras. Nog lärde hon sig fort att hoppa hinder, rusa i tunnlar o springa slalom men hon blev så upphetsad så hon var tvungen att emellanåt få riktiga tokspel då hon som ett vitt streck rusade runt o hetsade upp alla andra hundar o inte minst ledaren för kursen. Vi höll faktiskt på att bli relegerade. Men Rallylydnad går bra. Vi gör framsteg. Inte är Kajsa en Border Collie men jag tror att hon tycker att det är kul.Man kan ju träna varsom helst också. När vi promenerar kan man träna på "ligg i farten", "stå" "sitt" osv. Hon är ju en följsam hund som vill lyda och vara till lags. Numera är hon tex lös på tomten hela tiden och hon går inte utanför. Så härligt! Och hon kommer på visselsignal direkt. We love her!!! Så här trött blir man av rallylydnad! Så nog får hon använda sin lilla hjärna på kursen. Måntro om vi vågar tävla??

Vårkänslor och förädisk is

Vi njuter av att våren äntligen verkat ha kommit till våra breddgrader. Att bo vid en sjö gör det extra härligt. Det är så många vårljud från en sjö. Tex lomens klagande läte, tranorna som skriker i andra änden av sjön, klirrandet i isen när isflaken rör sig mot bryggan. Har tjärat in ekan idag och då luktar det vår också. De nybadade hundarna har också vårparfymerat sig genom att rulla sig i div för dem helt fantastiska saker som tinat fram, urk!
Men det höll på att gå illa häromdagen. Kajsa som är under träning att gå lös på tomten och inte gå utanför, var ute och sprang och som en blixt for hon ut på isen! När jag hann få upp pipan för att vissla in henne då låg hon redan i en vak. Jag till att skrika och tjoa och yra runt på stranden. Vad gör man??? Men till slut lyckades hon kravla sig upp ur vaken och sprang närmaste vägen till land för att bara ramla ned i nästa vak. Då fick jag riktigt panik och tänkte slänga mig ut på isen. hann tänka tusen hemska tankar och börja leta efter vår lilla båt utan att komma ihåg att vi slängt den i somras för att den gick sönder. Så rädd var jag men Kajsa Kavat visade att hon är en kavat hund, hon kämpade som en vilde medan isen brast omkring henne, segare och segare blev hennes rörelser men till slut tog hon sig upp. Då sprang hon utåt igen (Hjälp!!!),rundade bryggan och sprang in till mig samma väg som hon sprang ut på isen, kanske kom hon ihåg att isen höll där. Smart var det. En lika lycklig matte som hund rullade sen runt på stranden jag grät och skrattade om vartannat Kajsa försökte huttrande torkas sig på mina kläder. Slutet gott allting gott men nu får vi inte ha lösträning förrän isen är helt borta!

Påsk i Ljungdalen

Ljungdalen påsk. Sonen Daniel och sambo Maja kom och hälsade på en dag. De var annars i Idre över påsken.

Så här underbart kan man ha det i Ljungdalsfjällen! Husse, hundarna och jag tillbringade påskdagarna i Ljungdalen. Vi bodde på Pensionat Helags. Där får man ta med hundar!! De bor på rummet med oss. Gissa om det är mysigt! Kajsa agerar draghund på fjället. eller dvs när Husse har henne då springer hon bredvid och drar bara i nerförsbackarna, vilket Husse tycker är döläskigt. Men med mig i selen bakefter då drar hon som den värsta draghund. Mycket kul och fort går det. (Jag tror att hon tycker att husse är för tung.......)
Det konstiga i år var Julias beteende. Hon brukar aldrig vilja följa med på skidtur. Hon tycker att det är läskigt och jobbigt och brukar tvärbromsa efter bara några meter i spåret. Men i år tog vi med henne första dagen och tänkte att hon får väl följa med en bit så vänder vi och sätter henne i bilen. Men tänk, den lilla lata Basseten sprang glatt och villigt efter oss i spåret. Spåren består av hårt packade skoterspår så det är ju bekvämt att springa i. Hon hängde på km efter km utan att vilja vända. Varje dag .Helt otroligt!  För säkerhets skull fick hon ha en spårlina hängande efter sig så vi skulle få tag i henne utifall någon renflock skulle dyka upp. Man får inte driva ren även om man är jaktchampion! Sen vet ju Julia att om man är på utflykt med ryggsäck då brukar även hundar få smaka matsäck, (det har gubbarna i Husses jaktlag lärt henne) så det lockade väl också att följa med ut på fjället! Underbara dagar hade vi med fantastiskt väder.
Kan rekommendera Pensionat Helags. Förutom att man får ta med hundar så är de som äger stället, Magnus och Anna supertrevliga och så serverar de gourmetmat!

Pointrar ska ha levande foder, eller....?

Jaha så gick det med det löftet! skulle börja skriva igen och det bums! Det var i maj förra året! Usch vilken löftesbrytare jag är! Skulle ju bla berätta om Pointer-Kajsa och Agility. Det var en pärs kan man säga! Vi tror inte att Agility är hennes grej! Jag hade kul och fick en massa motion. Kajsa tyckte nog också att det var kul, hon sprang så bra över alla hinder och genom tunnlar och upp på balansbrädor. Men kom det en annan hund in på banan då var hon lost! Då sprang hon genast ifatt den hunden och började leka eller så fick hon tokryck då hon bara lämnade banan och sprang runt som ett jehu utan att lyssna på varken mig eller ledaren.Pointrar behöver nog en mer lugn aktivitet som kanske dämpar det tokiga snarare än förstärker det. Hon behöver då verkligen inte livas upp mer! Så nu ska vi prova Rallylydnand. Börjar på onsdag.
Kajsa har annars just fyllt 2 år och är en stor vacker Pointerflicka som vi alla är gräsligt kära i. Hon lyder för det mesta och älskar alla människor och hundar  hon ser. Hon har inte riktigt fått kläm på det här med fågeljakt än. Hon står fint för fåglar hon ser men inte bara på vittring. Så det finns att träna på! Det var ju dåligt med fågel i höstas också, svårt att träna.Utställd är hon några gånger med bra resultat. Excellent varje gång. BIG en gång.
Julia är sig lik. Husse och hon har haft en bra jaktsäsong. Flera rådjur nedlagda och bra drev. Inget fel på Julias näsa i år. Valpar planeras nästa gång hon löper! Sista chansen, hon fyller ju 7 år i år.
Hon är en fin dam rör sig värdigt och är vänlig mot allt och alla.
Ja så var det där med levande foder. Tänk, igår gick vi långpromenad i vårvintersolen. Ur diket rusar en yrvaken sork, stor som ett välväxt marsvin. Båda hundarana bara dyker på sorken. Jag tror att Julia ska bita i den hon är ju snabb Men snabbare än en reptilsnabb Basset var PointerKajsa. I ett glufs högg hon sorken och slukade den hel!!! Jag kräktes nästan när de sprattlande sorktassarna försvann ner i svalget på Kajsa! Hu så hemskt. Den sprattlade ju när hon svalde den! Trodde faktiskt att det bara var reptiler som åt levande råttor.Väntade hela kvällen på den förfärliga hundspyan som borde infinna sig, men icke. Kajsa verkar bara må bra av levande sork.Men nu pussas då inte jag med henne mer....