Ja, nu tog vi beslutet att låta vår älskade Flisa, Flisalisa, Fisen, Fiskkorven, prinsessan Lillian, Alaska, enl stamtavlan (kärt barn har många namn), få slippa sin smärtande höft och somna in. Den 22/12 for vi till Veterinären för sista gången med Flisa.
Det är väl det värsta med att ha djur, när man måste bestämma sig för att avsluta deras liv!? Det har ju bara varit "skräp" kvar av hennes höftkula och hon har också haft någon sorts förträngning i spinalkanalen.Jätteont periodvis, trots Glucosamin och maxdos med smärtstillande. Hon har inte fått jaga på 2 år. Korta promenader och strosa runt på tomten och lukta, har varit de enda utmaningarna.
Hon har alltid varit "Alfatiken" i hundflocken och de andra hundarna har varit oerhört rädda för henne. Hennes bestraffningar har blivit mer och mer hårdhänta. Alla tuggben, leksaker, mat, sovplatser etc. har Flisa bestämt över och nåde den hund som vågat trotsa....Antar att hon har behövt vara så sträng för att behålla sin maktposition. I somras bet hon ju valparna om de kom i närheten och nu i höstas har hon flera gånger bitit både Oya och Julia. Och hon har vinglat och ramlat och rutit åt de andra hundarna om de kommit i närheten. Har läst det är oerhört förödmjukande för en hund att ramla omkull, så då har hon väl "straffat" den hund som varit i närmast när hon har ramlat. Ja, jag vet vi borde ha tagit bort henne tidigare men det är ju så svårt!! Hon har ju också varit en glad och personlig liten hund. Vår första jakthund som Husse jagat in. Han var med hos veterinären och kom hem och var helt knäckt, det var jättejobbigt!! Han sa att hon visste vad som skulle ske! Hemskt!
Det är väl det värsta med att ha djur, när man måste bestämma sig för att avsluta deras liv!? Det har ju bara varit "skräp" kvar av hennes höftkula och hon har också haft någon sorts förträngning i spinalkanalen.Jätteont periodvis, trots Glucosamin och maxdos med smärtstillande. Hon har inte fått jaga på 2 år. Korta promenader och strosa runt på tomten och lukta, har varit de enda utmaningarna.
Hon har alltid varit "Alfatiken" i hundflocken och de andra hundarna har varit oerhört rädda för henne. Hennes bestraffningar har blivit mer och mer hårdhänta. Alla tuggben, leksaker, mat, sovplatser etc. har Flisa bestämt över och nåde den hund som vågat trotsa....Antar att hon har behövt vara så sträng för att behålla sin maktposition. I somras bet hon ju valparna om de kom i närheten och nu i höstas har hon flera gånger bitit både Oya och Julia. Och hon har vinglat och ramlat och rutit åt de andra hundarna om de kommit i närheten. Har läst det är oerhört förödmjukande för en hund att ramla omkull, så då har hon väl "straffat" den hund som varit i närmast när hon har ramlat. Ja, jag vet vi borde ha tagit bort henne tidigare men det är ju så svårt!! Hon har ju också varit en glad och personlig liten hund. Vår första jakthund som Husse jagat in. Han var med hos veterinären och kom hem och var helt knäckt, det var jättejobbigt!! Han sa att hon visste vad som skulle ske! Hemskt!
Så nu slutar vi det gamla året och börjar ett nytt år med bara två hundar, Kennel och nya utmaningar!!
Ett Riktigt GOTT NYTT ÅR önskar vi på Kynakulle alla er Bloggläsare!
Ett Riktigt GOTT NYTT ÅR önskar vi på Kynakulle alla er Bloggläsare!
Det är nackdelen med att ha djur...
SvaraRaderaVi tänker på er, varmaste kramar från oss alla.
Och Flisan, sov gott.
Beklagar sorgen efter eran fina Flisa. Jag har inte själv behövt ta bort någon hund ännu, men den dagen kommer ju... Jag börjar gråta bara jag tänker på det.
SvaraRaderaÄlskade Flisan! Tår i ögat för en rar, ljuvlig och värdig dam, de sälla jaktmarkerna har fått en ny "leading lady"!
SvaraRaderaMinns sommarens bad vid bryggan, Erik tyckte även att Flisan behövdes svalkas och skopade vatten över henne med en mugg. Trötta tanten Flisan kunde ju inte hoppa i själv i badet:)
Kram från Lena och Erik.