8 veckor och avvanda

Visst är det fantastiskt med hundar. Hur kan Julia veta att valparna snart ska flytta och måste "försörja sig" själva?
För ca 2 ½ vecka sedan började hon morra och jaga iväg valparna så fort de närmade sig hennes spenar. Ganska mycket mjölk hade hon kvar, så det borde ju vara plågsamt att inte bli av med den. Men inte en chans att någon valp kom till, inte. Valparna såg oerhört snopna och ledsna ut och förstod nog inte vad som hände. Dessutom började hon busa ganska vildsint med de små liven så att de for över marken och skrek av förskräckelse. Men hon gjorde det så metodiskt med allihop så vi förstod att hon säkert hade en plan...
Ja, tänk vilken klok och lugn mamma hon är. Hon verkar ha vetat precis vad som ska hända hela tiden och anpassat sig efter det. När vi oroliga människor tassat runt och kliat oss i huvudet och frenetiskt bläddrat i alla uppfödarböcker när någon ny fas i "valparbetet" börjat, då har Julia tittat på oss med sina kloka ögon och verkat säga "lugn, detta är också normalt"
Nu börjar hon släppa taget som mamma, vill inte vara i valprummet en enda minut. Hon är lika smal som innan dräktigheten och spenarna börjar återta sin gamla form. Hon följer gärna med på långpromenad igen. Hon förstår väl att det är bäst att vara i form till jaktsäsongen som snart börjar!
Annie