Jaktdepression i huset

Att ha hundar innebär att det alltid är något på gång så att säga. Just nu är det ju slyngelålder som pågår, håhåjaja....sen har ju drevjaktsäsongen börjat och husse är inte nöjd med sin Basset, VA!? Julia som är den bästa drivande hunden, utmärkta anlag, jaktchampion, spårchampion gett jaktlaget många spännande jakter. Superlativen brukar hagla när Husse och Julia ger sig ut i skogen. Men just nu är något fel! Inte många bra drev har Julia presterat i höst. Ett enda bra bara och det rådjuret sköt Husse bom på och sen har det bara varit BESVIKELSE! Stackars Julia verkar ha tappat luktsinnet. Enligt Husse så jamsar hon mest omkring i skogen. Nyser och fnyser gör hon också. Noskvalster tänkte vi förstås. Behandlingen genomfördes och Husse och Julia for ut i skogen. Besvikelse igen, inte ett spår tog hon upp, kanske alla vargar skrämt bort rådjuren tänkte Husse, men jaktkkompisens drever skallade frenetiskt genom skogen. Lika mycket nys och fnys trots noskvalsterbehandling. Till veterinären igen. Hon måste vara förkyld. In med en antibiotikakur och inte har jakten blivit ett dugg bättre inte nysningarna heller. Vad är det med vår fina Julia??? Nu ska antibiotikakuren avslutas och blir hon inte bra i näsan så får vi ta ny veterinärkontakt. Annars tror jag att Husse får en jaktdepression om man nu kan ha det...