söndag 21 november 2010

Kynakulles kennel

Hurra!
Vi har fått vårt kennelnamn godkänt av FCI. Nu får vi heta Kynakulles kennel.
Alla valparna får nu heta Kynakulles Alerte Aron, Kynakulles Busiga Bettan osv. Det står ju tyvärr inte i stamtavlan eftersom vi inte fick namnet godkänt på första försöket. FCI tyckte att det var för likt ett annat kennelnamn så det blev blankt nej. Vi blev helt ställda, vi kan ju inte tänka oss något annat namn. Vårt hus och vår B&B verksamhet heter ju Kynakulle. Det är vi ju helt ensamma om. Men kennelnamn får inte vara snarlika så är det. Men efter en del turer med Kennelklubben fick vi hjälp av en kvinna där, som kom ihåg att hon någonstans sett att den kennel som vårt namn påminde om inte hade någon verksamhet mer, och det hade FCI missat! Så vi skickade en ny ansökan och den gick igenom.
Så efter att protesttiden gått ut i januari 2011och vi betalat in avgiften för att starta kennel så är vi Kynakulles kennel. Och alla ni valpar efter Julia 2010 kan använda kennelnamnet.
Jättekul!!

Julias drevprov gick inte så bra!! Hon skötte sig enligt husse jättebra på alla sätt, samarbete, upptag, drev och alltihop. MEN domaren hörde inte henne skälla. Kan bero på för mycket snö, eller att några lodjur just passerat så att rådjuren sprang rakt ut ur skogen, eller att den fina GPS:en trycker på halsen så att det blir jobbigt att skälla, eller NOSKVALSTER!! Vi har ju varit med om misslyckade drevprov förr pga noskvalster. Så nu har vi börjat behandla mot det och husse har beställt en väst för den tunga GPS:en. Lodjur och snö kan man ju inte göra något åt. Husse och Julia fick i alla fall en fin dag i skogen även om husse var grymt besviken över att det inte blev några poäng, den här gången!
Annie

lördag 20 november 2010

Också en jakthistoria!!!


På långpromenaden i fredags gick vi igenom en snöig skog, alla hundarna och jag, även Flisa som är lite bättre i höften nu. Då hoppade det plötsligt ut ett rådjur mitt framför fötterna på oss. Oya stack förstås efter det, trots mina "STANNA!!".Skit i brukshundsklubben och vad vi lärt oss där, sa hon, här ska det jagas!! Men hon kom ganska fort tillbaka och satte sig hos mig, men då gjorde Julia ett snyggt ryck i kopplet och jag tappade förstås henne. Svårt med 3 koppel och fumliga vantar!Hon struntade också högaktningsfullt i "STANNA" (maken till ouppfostrade hundar!!!) Borta var hon. Och sen jagade vi Julia genom skogarna i evigheter. Vi hörde det mycket fina kraftiga drevskallet runt om. (Det skulle ha glatt Husse och domaren på drevprovet häromdagen om de hört det!) Till slut gav jag upp och gick hem och ringde Husse och beordrade hem honom, BUMS, att hjälpa mig leta hund, för nu blev det allt mörkare i skogen. Husse kom och för en gångs skull var jag tacksam för hans nyinköpta dyra "jakttillbehör"= Landdrover Defender. Vi körde i vild jakt genom skogarna där vi tyckte vi hörde skall, medan vi hela tiden sa till varandra"hon skäller väl om hon fastnar med kopplet???" Vi tutade i jakthornet som man brukar kunna blåsa av drevet med också Till slut hörde vi absolut ingenting och fick ge upp. Gråtande och svärande om vartannat. Tröstande varandra med att 1. Det är inte svinkallt i kväll, hon borde klara en natt i skogen .2 Det är månljust, vi kan leta länge. 3. Det är vindstilla, vi hör om hon skäller alltså. Hem och fixa lite hemma, det skulle ju komma 6 pers på middag och den årliga ljusstöpningen om en liten stund. Ut och leta igen. INGEN HUND! Nu var det mest gråt, när vi utan Julia åkte hem igen för att ringa polisen.Efter så här många timmar måste hon räknas som borttappad. Tänkte hela tiden på riksvägen och järnvägen som går igenom skogen längre bort. JULIA KOM HEM!!
Polisen var mycket trevlig och förstående och tog alla uppgifter till anmälan om vår försvunna hund. Precis när jag höll på att avsluta samtalet, vem kom inlinkande på gården, om inte Julia i egen hög person med blödande tuttar, trasiga tassar och utan koppel, bara halsbandet kvar. Hur har hon lyckats bli av med kopplet och hur långt har hon egentligen sprungit?? MEN vilken tur att hon kom hem!! Nu fick vi gråta igen av glädje och pyssla om vår lilla rymling. Tänk attt man kan bli så lycklig över att få hem en frostig, blödande, olydig, bortsprungen liten hund!!
Jo, ljusen blev också jättelyckade!!
(På bilden är Julia med Astron på sig under en jakt)
Annie

tisdag 16 november 2010

Kolla kolla Albert!!



Det kom ett långt mail från våra danska vänner! De trivs med sin lilla nye familjemedlem!
Allt går så bra. Det är ju deras första hund och då vet man ju inte riktigt hur allt ska vara. Men de tycker om Albert och de verkar ha ett bra liv tillsammans. Albert får vara på stranden, ligga framför brasan, leka med grannens valp och vara en i familjeflocken. Ni kan se honom med en av Lill-Hussarna här! Han ligger som en riktig Basset med bakbenen ut så där. Tyder på friska höfter säger Kaija Kravik på Barsaja´s kennel.
De berättar också att Albert inte tycker om att vara ute i regn, Inte konstigt han är ju en Basset!!
Det är så roligt med hälsningar och bilder på "våra" små valpar! Man blir alldeles varm i hjärtat. Tack snälla valpfamiljer!!
Annie

lördag 13 november 2010

Kolla kolla Bus Ebba

Här är Envisa Ebba i de västgötska skogarna! En kommande jakthund!
Allt är bra med henne. Hon heter visst Bus-Ebba" nu för tiden!
Ja, alla Basset Artesien har den lilla vita svanstippen. Det är för att de ska synas i högt gräs, eller i blåbärsris...



Här är Ebba på smygjakt!
Visst kan man känna solvärmen och lukten från skogen i denna bild?! Hon är så lik sin mor när hon var i samma ålder!
Julia är i dag på drevprov! Husse är med och tävlar i någon sorts mästerskap för drivande hundar. Spännande att se hur det går!!
Annie

söndag 7 november 2010

Spårhunden Oya


I dag har Oya och jag varit på sista träffen av den mycket lärorika Grundkursen i lydnad på Brukshundsklubben i Falun. Den sista gången firades med en skogsdag. Personspår. Jag gömde mig och Oya spårade mig. Sen gömde jag en leksak och Oya spårade upp den med. Lätt som en plätt sa hon! HUR kan hon veta hur hon ska göra? Vi har aldrig spårat förut. Julia och Flisa är ju duktiga på Viltspår men Oya har vi aldrig testat. Jättekul, jättekall men lärorik dag i skogen!
Fast Flisa grät på dörrmattan när jag tog fram spårselen och bara Odrägliga Oya fick följa med men inte hon! Hon som älskar att spåra!!! Julia sov och struntade just då i vad Oya och jag gjorde för hon var trött och sliten efter att ha sprungit minst 2 mil igår när Husse och Lillhusse var ute och jagade med henne. Så trötta hundar har vi nu i korgen!!
Alla hundar på kursen var fö jätteduktiga och spårade sina mattar, hussar och leksaker. Alla hade roligt idag! Bra för både Matte och Oya med denna kurs. Vi ska nog fortsätta i vår.
Annie med djupfrysta tår

torsdag 4 november 2010

Hundar, ibland blir jag så trött på dem!!,

Ibland blir jag redigt trött på att vara hundägare!! Det infaller oftast med att jag ska städa huset.Tänk så mycket enklare städningen skulle vara om man inte hade 3 hundar som just nu fäller, strimlar leksaker, skrynklar alla mattor, gör leriga tasspår i den vita trappan(hur tänkte vi när vi målade golvet i hallen och trappan till övervåningen vit?!) och lämnar huset fullt av benflisor av ett älgben som jag av min godhet gett dem i hundgården, men som de valt att i ett obevakat ögonblick släpa in i vardagsrummet.
Fast just nu är jag mest trött på Oya, som förutom att hon strimlat en leksakskanin, en fårskinnsfäll och ett paket pappersnäsdukar, faktiskt grävt ett hål i trägolvet i arbetsrummet! Hur lagar man hundgrävda hål i trägolv? Någon som vet? Fast diarrén på två mattor det var inte Oya,det var Flisa.kanske tål hon inte ben så bra längre, suck!
Så huset såg i morse ut som en illa städad hönsgård! Det finns några Bassetar och Breton till salu här på Kynakulle, BILLIGT! Det är REA på dem skulle man kunna säga!
OM vi nu inte hade 3 hundar så skulle mitt just nu nystädade hus få vara så här rent och fint i säkert en vecka. Men nu vet jag att det på sin höjd varar tills i kväll!

Vi fick en hälsning från Envisa Ebba i Tvärred. Hon hade i ett obevakat ögonblick lyckats slita loss en golvlist och använda den som tuggben!! Trodde inte att Bassetvalpar kunde vara så galna!! Ledsen att vi inte talat om för våra valpar att de inte fick demontera golvlister!! Julia -hur uppfostrade du dem egentligen, sa du aldrig nåt om golvlister, du heller???!

Men men för det mesta är det ju roligt att vara hundägare. Så man får väl välja mellan att ha det fint och ha det roligt, som vårsupermusikaliska körcoach Anna-Maria, brukar säga. Hon har ett trumset i köket och en bas i vardagsrummet! Lortiga hundar eller trumset i köket, det är bara att välja, om man vill ha ett roligt liv men inte ett så fint hem......
Annie