Vill bara meddela att Busiga Bettan och Fiffiga Fia gick som små diesellok fram i spåren vi lagt åt dem föra söndagen. Inte en tvekan. Ner med nosen i backen på äkta Bassetvis och fram genom ris och mossa och vips hade båda hittat sina klövar.
Julia fick gå ett lite svårare spår som Fias Husse lagt och hon spårade så fint, så fint så att vi blev rent gråtfärdiga. Hon fixade alla vinklar och bloduppehållet
Vi hade alltså en riktigt trevlig och givande dag i skogen med valparna, alla hussarna, Julia och jag. Vi bestämde att vi ska fortsätta träffas och lägga spår fler gånger. Hundarna tycker ju att det är så roligt och det är så nyttigt för dem att träna näsan. Lättare att få en spårnoga hund om man tränar viltspår innan injagningen börjar på allvar. Och så är det så spännande att spåra med sin hund. Man får en riktig adrenalinkick!
Husse la ett spår till Julia igår också och det gick bra fast i början var hon okoncentrerad och ville iväg efter färska rådjursspår i stället. Hemligheten är då att man ska kunna se att hunden tappat spåret och hittat något annat kul att spåra. Vid viltspårsproven så får man sätta tillbaka hunden på spåret en gång om man ser att det bär iväg.
Det finns kurser i viltspår som man kan gå. Här Dalarna är det Retriverklubben som brukar arrangera. Kanske finns det fler klubbar som ordnar. Det är absolut värt att börja med viltspår med sin Bassetvalp! De har verkligen anlag för det!
På onsdag ska vi hämta Kajsa Kavat! Vi längtar!
Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar