Kynakulle's DogBlog - Basset Artesien Normand & Pointer

Envisa Ebba visar framfötterna igen....

2012-01-23T21:52:00.004+01:00

Det kom ett roligt mail om en fantastisk jakt från Envisa Ebbas husse Matti nere i Ulricehamn. Ebba är ju en av Julias valpar.
Tänk vad Bassetar är kloka hundar! Och intelligensen ärvs ju på mödernet som ni ju vet, ja det gäller människor också, och Julia är ju sällsynt intelligent! Våra goda vänner som passade henne några sommarveckor, när vi var på semester, de var övertygade om att smartare hund finns inte!! Bla så väckte hon dem klockan 02 en natt för att tala om att de inte släckt kökslampan, sånt slarv får inte förekomma på Kynakulle sa hon!!

Här kommer Mattis jakthistoria:

Hej från U-hamn och Ebba! Rådjur nummer två nedlagt för min fantastiska hund. I helgen var vi inbjudna på jakt (har blivit många bjudjakter för Ebba/mig då ryktet går att det kommit en KANONHUND till Ulricehamn) och hon drev bra som vanligt. Skottet kom men det blev inte liggande så Ebba fick jaga vidare på spåret som gick mot en sjö. Drevet tystnade och jag undrade vad som var på gång. Då kommer Ebba tillbaks till mig där hon släpptes, jag kopplar upp henne men hon envisas med att dra mot sjön så jag låter henne hållas för så här har hon aldrig gjort tidigare, och Ebba leder mig mot sjön där hon stannar och tittar ut över vattnet. Jag undrar om hon vill dricka eller något och är på väg att gå därifrån då jag ser ett plaskande rådjur ute i sjön, uppenbarligen skadat, som avfångas med ett välriktat skott så jakten slutade lyckligt för alla inblandade, framförallt skytten som var mycket olycklig efter ett inte helt perfekt skott. Som tur var låg det båtar på land så vi inte behövde bada i ett inte så varmt vatten. Denna hund slutar aldrig förvåna mig. Hon är fantastisk i skogen men hemma kan hon fortfarande tugga i sig sådant som kan vara både dyrt och kärt. Senast blev det ett par Dr Marten stövlar vilket inte gjorde matte glad. Ha ett fortsatt gott nytt år önskar vi från södern.//Matti

GOTT NYTT 2012

2012-01-09T20:07:00.024+01:00

Fiffiga Fia och hennes rådjur

Ja nu är alla härliga julhelgsdagar över och den vanliga vardagen infann sig i morse när väckarklockan ringde. Va, ska vi gå upp innan det är ljust idag sa vi och hundarna yrvakna till varandra!! Slut på sovmorgnar, roliga släktträffar och mysiga middagar med barnen och goda vänner. Tillbaka till jobbet för oss och hundgården för voffarna.

Ska man sammanfatta hundåret 2011 så har det ju varit en del nytt. Gammelbasseten Flisa fick sluta sina dagar, sorgligt, men hennes höft blev för besvärlig. Vår tokiga glada lilla Breton Oya blev överkörd av tåget. Som vi sörjde! Men husse fick sig en Pointer som han alltid drömt om. I juni flyttade Kajsa Kavat in och så flyttade yngste sonen hem över sommaren med stövaren Elof. Två små valpar hela sommaren. Kul men intensivt skulle man kunna säga.
Jakthösten har för husse och Julia mest varit en besvikelse. Något fel har det varit på Julias näsa. Alla kurer som finns har vi provat men jakten har inte fungerat. Men nu efter senaste noskvalsterkuren så verkar hon pigg, så till helgen blir det rådjursjakt!
En rolig hälsning fick vi i går från Fiffiga Fia och hennes husse. Första rådjuret nedlagt för Fia. Läs här får ni höra en riktig jakthistoria från Janne och Fia.

God fortsättning!! Annie

Hej på Er!

En liten jaktberättelse från Fia.

Den 8 januari 2012 var det dags för första rådjuren för Fia. Hela hösten har vi jagat och Fia har gjort framsteg hela tiden. Det viktigaste för mig har varit att Fia blivit spårnoga och att hon kommit tillbaka till mig vid avslutat drev.
Därför har jag mest jagat själv med henne. Fia har ett mycket tätt och kraftigt skall.

Fia har alla gånger utom en, kommit tillbaka till mig i bakspår. Den gång jag hämtade henne, var hon på väg mot en kraftigt trafikerad väg.

Jag har låtit bli att skjuta mot djur som Fia inte drivit.

Dagens jakt var det Fia, husse och vår jaktkompis Jerker som var ute.

Direkt vid släppet, tog Fia upp rådjur och drevet kom igång. Efter några minuter small det. Jerker rapporterade att han skjutit på ett kid. Det var i sällskap med två vuxna djur. När Fia kom till skottplatsen fortsatte hon att driva. Jerker och jag gick fram till skottplatsen och såg lite blod och päls.
Jerker gick tillbaka till sin skjutplats och jag gick i Fia spår.

Fia drev fortfarande för fullt. Efter cirka 10 minuter började ståndskalla. Jag var 150 meter från henne. Jag smög fram mot Fia. Fia fortsatte att ståndskalla och när jag fick syn på henne såg jag att hon gjorde utfall mot något på marken.

Väl framme såg jag att kidet låg på marken.

Det visade sig att kidet hade flera ingångshål i kroppen. Jerkers kula måste ha träffat en gren och splittrats.

Efter lång tid och massor med jakttillfällen, blev det skjutet ett drevdjur för Fia. Något bättre sätt att få fälla sitt första byte, kan inte enligt mig, Fia kunnat få. Husse är mycket nöjd. Även Jerker och förstås Fia.

Hälsningar
Kynakulles Fiffiga Fia och Janne

Härliga Ljungdalen

2011-11-30T19:52:00.003+01:00

Nu har den förtjusande Pointern ätit upp sin tredje Biabädd, ni vet en sån där fin galonklädd hundsäng. Slyngelåldern består. Vad ska vi ha i hundhuset, ett badkar,en plåtlåda, eller vaddå? Detta var den sista Biabädden jag kostade på Kajsa det är då säkert! 400 kr försvunna i ett moln av skumgummi och galonbitar....

Ljungdalen är i alla fall ett underbart ställe även i november. Vi fick några härliga dagar, inte prova skidorna men väl vandra på fjället och hundarna fick ha det härligt med oss. Kajsa sprang många mil de dagarna. Fanns inte en fågel att öva de nyss inlärda färdigheterna på. Bara hundratals döda lämlar. Gissa vem som åt flest lämlar av alla? Förstås Pointern Kajsa. Döda frysta lämlar mmmm gott sa hon och åt så det knastrade. Trodde att hon skulle spy upp allihop typ i bilen eller i stugan men inte en ulkning. Kunde aldrig tro att lämlar var ett sådant fint kosttillskott. Julia hann knapra i sig några också och mådde utmärkt!

Julia fick föresten åka till veterinären igen. Nytt noskvalstermedel (i nacken!) och en cortsonspruta. Husse är dock inte nöjd med hennes näsa ändå. Fast jag tycker att hon verkar lite piggare och vädrar mer när vi är på promenad. Den här jaktsäsongen har ju varit bra inte så kallt och ingen snö och så har Husse en hund utan näsa! Underligt alltihop!

Fågelhundsträning

2011-11-16T21:04:00.013+01:00

Hela gänget på språng Kajsa ställer en riktig fågel, en rapphöna

Maja Gräddnos, Kajsas mamma

I helgen hade vi roligt!! Fredh Sigurdsson, alltså Kajsas uppfödare inbjöd till valpträff i Dyltabruk. Kajsa fick under ledning av en fågelhundstränare, tillsammans med några av sina kullsyskon, sin mamma och några fågelhundar till vara med om riktig fågelhundsträning. Vi som är nybörjare i den här sporten lärde oss massor och Kajsa fick visa att hon kan ställa en fågel, även markera, (fast det var svårt att se att det var det hon gjorde, men de riktiga fågeljägarna sa det).

Sen fick hon söka ut där det fanns fågel och det gjorde hon också bra, komma på inkallning funkade ganska bra, fast sitta när fågeln flyger upp det var svårt, "jag springer efter jag" sa hon och drog iväg över stock och sten. Fast även de gamla garvade jakthundarna hade lite svårt att sitta pang på rumpan när fågeln flyger. Så det finns att träna på för oss alla.

Oerhört roligt var det att träffa andra Pointrar! Kajsa var störst av alla!! Vi trodde att vi hade en liten Pointer!! Det har vi inte, hon är en jättepointer! Och mer kommer hon säkert att växa!

Trivsamma människor från Värmland var det också. Fågelhundsmänniskor är väldigt trevliga tror jag!

Julia var med och gick på fälten och tyckte alltihop var oerhört tråkigt. Inga rådjur alls!! Hon vände baken till när det kom en fågel. Tänk vad specialiserade våra hundar är!

En kul sak hände, bäst som vi satt där och fikade efter söndagens övning så stack Marie, Oyas uppfödare in huvudet. Det var nämligen tävling i Kontinentala fågelhundsklubben i Dyltabruk denna helg också. Marie tävlade med bla Oyas mamma. Åh vad Bretoner är söta!! Fick lite knip i hjärtat när jag så där hastigt blev påmind om på tokiga, galna, tillgivna Oya......

(Fast vi är nöjda med Pointer. Otroligt mer lätthanterligt!)

Men mycket kul att träffa Marie och hennes hundar som kom hela vägen från Gotland för den här tävlingen
I morgon ska vi åka till Ljungdalen och springa på fjället.

Jaktdepression i huset

2011-11-07T19:44:00.005+01:00

Att ha hundar innebär att det alltid är något på gång så att säga. Just nu är det ju slyngelålder som pågår, håhåjaja....sen har ju drevjaktsäsongen börjat och husse är inte nöjd med sin Basset, VA!? Julia som är den bästa drivande hunden, utmärkta anlag, jaktchampion, spårchampion gett jaktlaget många spännande jakter. Superlativen brukar hagla när Husse och Julia ger sig ut i skogen. Men just nu är något fel! Inte många bra drev har Julia presterat i höst. Ett enda bra bara och det rådjuret sköt Husse bom på och sen har det bara varit BESVIKELSE! Stackars Julia verkar ha tappat luktsinnet. Enligt Husse så jamsar hon mest omkring i skogen. Nyser och fnyser gör hon också. Noskvalster tänkte vi förstås. Behandlingen genomfördes och Husse och Julia for ut i skogen. Besvikelse igen, inte ett spår tog hon upp, kanske alla vargar skrämt bort rådjuren tänkte Husse, men jaktkkompisens drever skallade frenetiskt genom skogen. Lika mycket nys och fnys trots noskvalsterbehandling. Till veterinären igen. Hon måste vara förkyld. In med en antibiotikakur och inte har jakten blivit ett dugg bättre inte nysningarna heller. Vad är det med vår fina Julia??? Nu ska antibiotikakuren avslutas och blir hon inte bra i näsan så får vi ta ny veterinärkontakt. Annars tror jag att Husse får en jaktdepression om man nu kan ha det...

Livsfarliga Kajsa

2011-10-17T21:40:00.002+02:00

När jag kom hem från jobbet i fredags, upptäckte jag att lampan var släckt i hundrummet. Konstigt, tänkte jag för mig själv, vet att jag tände, typiskt dessa miljölampor håller inte länge. Sen fick jag se en helt omotiverad sladd mitt i rummet. Kollade lite bättre och upptäckte till min fasa att det var sladden till taklampan!! Kajsa har alltså hoppat upp, tydliga krafsspår på väggen, tuggat i sig både kontakt, sladd, väggfästen, allt var i små smulor. GHAAAA tänk vad som kunde hänt? 220 volt rakt i nosen hade gett oss en förkolnad Pointer, kanske en förkolnad Basset och ett nedbrunnet hus!!! Så vi bara tackar vår Herre för att hundskrället tydligen lyckats få ur kontakten ur väggen innan hon började tuggprocessen.

Oroligt undrar vi nu hur länge denna slyngelålder tänker pågå och hur lång en Pointer kan bli?? Att äppelkakor och korvar försvinner från bord kan jag liksom inse, hon är högre än en Basset eller Breton, men taklampor???!

Livet med en "tonåring"

2011-10-09T21:57:00.010+02:00

Jaha, då har den omtalade slyngelåldern infunnit sig även hos vår hittills så förtjusande Pointerflicka!

Förstod att den var på gång för några veckor sedan när Kajsa försvann in till grannen som ett vitt streck och VÄGRADE komma när jag kallade. Jag efter som den värsta häcklöperska och fick stopp på rymlingen, morrade ganska mycket åt henne och hon mer eller mindre kröp hem. Jodå, nog förstod hon att detta inte var en populär manöver. In på vår gård och döm om min förvåning när hundskrället tvärvänder och rusar tillbaka in på grannen tomt. Totalt döv för alla inkallningsförsök! Plötslig total dövhet brukar vara utmärkande under slyngelåldern! Så nu är det lina på, när hon är ute på tomten.

Frekvensen av söndertuggade föremål brukar också öka under slyngelåldern. Allt får man passa på just nu, blomkrukor dras ned från piedestaler, skor återfinns i små delar, soppåsen vittjas om skåpdörren lämnas det allra minsta på glänt. Idag försvann i ett obevakat ögonblick, en halv Gustafskorv med skinn, metallklämma och allt från frukostbordet. Återfanns senare under dagen uppspydd i bastun (och tur var väl det, såg för min inre syn, tusenlapparna ryka under tarmvredsoperationen på jourtid på djursjukhuset)

Ett plötsligt litterärt intresse kan också infinna sig, under slyngelåldern. Kajsa bokstavligen "slukar" böcker och tidningar just nu! Bengt Olsson senaste åt hon upp sista delen när jag bara hunnit läsa halva boken! Samma med Paganinikontraktet. Husse får aldrig veta hur det slutar för när han läst hela tjocka boken utom sista kapitlet åt Kajsa upp det. Viveka Lärns senaste bok som jag läser nu var hon dock älskvärd nog att bara äta upp första delen av, som jag just hunnit läsa....

Det värsta hon hittills ätit upp är ändå husses glasögon. Han har dem alltid på sig , utom när han sover eller duschar och det var då vår tonåring passade på-hon snodde glasögonen från bänken i badrummet och knastrade glatt i sig dem. Utan en tanke på att Husse har ett sånt svårt synfel att det nästan inte går att korrigera. En utmaning för optikern som får specialbeställa glas "långtbortifrån" varje gång Husse behöver nya glasögon. Vojne vojne! Den dagen var Kajsa billig!!! (Fast å andra sidan vad ska han med glasögon till när allt läsbart blir söndertuggat.....)
Trött Matte

Elof och Kajsa

2011-09-27T19:44:00.009+02:00

kKolla vad stora våra valpar har blivit!! Här är de i köket och med dottern Marit på promenad i Falun.
Joel och Elof var alltså hemma i helgen på ett litet besök och när Elof lev ur bilen så hälsade han lite pliktskyldigt på Husse och mig och sen kastade han sig över Kajsa. De luktade inte ens på varandra, de bara bet sig fast och rullade runt och tjöt av glädje. Sen lekte de oavbrutet hela helgen. De har ju inte setts sen i början av augusti och om hundar kan sakna varandra så är jag säker på att dessa två verkligen har gjort det.
Valpar är de ju ännu fast de nästan är fullvuxna, snart 6 månader. De är lika höga, fast Elof väger 3 kg mer än Kajsa. Hans päls är tjock och lite sträv nu inte alls som silkesmjuka Pointerpälsen. Oerhört kul var det att träffa våra
"Norrlandspojkar" igen!
Båda verkar trivas förträffligt på Jägmästarutbildningen. Elof får vara med i skogen, på lektioner och på studentkalas hela tiden. Vad mer kan en stövarevalp begära!

Annie+Ponter-Kajsa=sant!

2011-09-11T18:59:00.004+02:00

Kajsa har nu blivit drygt 5 månader, hon väger 17 kg och är dubbelt så hög som Julia. Kalvben har hon! Jag är så nöjd med denna lilla fröken! Jag som absolut inte ville ha en Pointer.... Men eftersom det nu inte fanns någon Bretontik att få tag i i våras, så var det nog meningen att vi skulle ha Pointer. Fantastiskt trevligt hund!! Hon är lugn inne, håller sig på tomten(!) trots att hon har varit lös hela sommaren, hon kommer när vi ropar och hon vill bara vara till lags hela tiden! Snäll som en ängel mot barn, andra hundar, besökare och hon jagar faktiskt inte ens kattor!! Och så är hon ju såå vacker!! Ja bara lovord som ni hör!
Det märks förstås att hon är en mer utpräglad fågelhund än Breton som ju är en allround-jakthund. Kajsa bryr sig bara om fåglar, ja och fjärilar, trollsländor, humlor, flugor, allt som har vingar.. Hon ställer alla dessa varelser mycket karäkteristiskt. Häromdagen sprang det upp en katt framför näsan på henne under en promenad och hon tittade bara långt efter den och kom fort till mig när jag ropade. Att jag inte dog av lycka!!! Så vi jobbar på med grunddressyr, apporteringsövningar och kontaktträning, så ska nog detta bli en bra fågelhund! Gosedjur är hon redan!!
Annie

DUKTIGA ENVISA EBBA!!!

2011-08-25T23:13:00.003+02:00

Detta mail kom från stolta Husse Matti, som varit på rådjursjakt. Av detta lär man sig (igen) LITA ALLTID PÅ HUNDEN!!
Ofta när man går blodspår, så tror man att den lilla voffsen är helt vilse i världen och man tänker "vad håller hon på med nu då, här la vi väl inget spår" Men, man får minsann ge sig varje gång. Hunden har förstås alltid rätt! Det var precis här man la sitt blodspår, eller det skadeskjutna/ trafikskadade, djuret gick.
Lita alltid på en Bassets näsa!
Här kommer Mattis mail rakt av för alla er spårintresserade att glädjas åt!!

"Hej i höststarten! Blodspår lönar sig!! Var ute och jage en kväll i veckan och lyckades skjuta en bock som gjorde en tjurrusning ut i skogen. Hade inte en blekaste aning om vart den tagit vägen. Paniken växte i kapp med mörkret som infaller snabbt när det börjar mörkna. Vad göra tänkte jag. Ebba? Nä hon är nog för grön tänkte jag men hade inget annat val än att testa. Visade henne på skottplatsen vilken hon synade NOGA. På sökkomandot började hon vandra spikrakt efter löpan men stannade upp där bocken hoppat över en stor stenmur, och därifrån fick jag lita på Ebba. Över muren hoppade hon nästan som hon sett bocken och på andra sidan vinklade hon åt "fel" håll tyckte jag men ack vad jag bedrog mig. 25 meter bort, in under en MYCKET tät gran började hon skalla och titta på mig precis som om hon ville säga något´, och där låg bocken väl kamoflerad under riset. Vilken lycka och vad beröm fröken "nybörjare" fick. Hon fick även vara med vid urtagningen och ta sig några små munsbitar rådjurrens. Så blodspår lönar sig verkligen har jag lärt mig och att man skall lita på sin hund hur fel man än tror de spårar.//Matti

P.S. Klockren träff i hjärtat fäller tydligen inte alltid på skottplatsen fick jag också lära migD.S."

Valpsommaren är slut...

2011-08-16T20:34:00.005+02:00

Elof och Kajsa tar här adjö på dörrmattan innan Elof for iväg...
Ja nu lider denna "valpsommar" mot sitt slut. Kvällarna börjar bli mörka, kräftfisket och pyschjakten är igång.
Usch vad fort det gick!
Elof och Joel har flyttat hem till Umeå igen. Joel har påbörjat sin Sverigeresa så Elof är i Hoting och leker med Märta och ett gäng hanhundar. (Man kan läsa om Jägmästarnas Sverigeresa på Sverigeresan1015.blogspot.com)
Kajsa har fått så långa ben så att folk tror att vi har en ny hund. Hon väger 15 kg och är 46 cm hög.
Det går alldeles för fort med valpar!!!
Kajsa har just nu ett oerhört intresse för allt med "vingar", från maskrosfjun till skator. Måntro om hon ska bli fågelhund!? Hon kommer ganska bra på inkallning, i alla fall om man har "Mamma Scan" i fickan. Hon kan sitt och sitt stanna kvar, ligga i soffan och är den keligaste hund vi har haft. Magen är bättre trots att hon fortfarande äter de mest konstiga saker hela tiden. Hur kan småsten, hästskit, grästovor, bark, ruttna äpplen etc etc vara så gott??

I förra veckan var Husse och jag i Aberdeen, så då passade syster och svåger hus och hundar. Det tyckte voffarna var helt ok. Sällskap hela dagarna och långa promenader. Härligt!

Kennelinspektionen dök upp här i somras också. Hjälp, tänkte jag, det ligger 4 hundlortar i hundgården! Men de tittade inte ens i hundgården utan var så nöjda med våra förtjusande hundar och en pratstund med mig. Trodde att det skulle vara jätteläskigt när de kom, men det var det inte!

GRATTIS PÅ 1-ÅRSDAGEN!!

2011-07-31T21:26:00.006+02:00

Fick en påminnelse av Alberts Matte i Danmark att valparna fyllde 1 år 27/7!!! Grattis allihop!! Hoppas att ni fick tårta med korv på, det är ni värda så duktiga och vackra och trevliga som ni har blivit!!Alla 7 verkar ha fått fantastiska hem med Mattar och Hussar som vill aktivera er och ställa ut er och spåra med er och jaga med er och som låter er vara med och det är ju det hundar vill, att vara med!!

Här är en liten valp, Busiga Bettan tror jag, strax innan leverans i september förra året.

Alla våra 3 hundar var med oss i Ljungdalen i förra veckan. Det roligaste var ju att gå på fjället tyckte allihop. Julia som annars tycker att det är helt onödigt med promenader, levde upp och sprang som en gasell över fjället. Vi gjorde så långa turer så att vi nästan blev oroliga över att valparna fick gå för långt. Men de verkade inte lida , jo lite när det regnade och blåste då la de sig ovanpå varandra i en videbuske och skrek. Herrans roligt var det med alla lämlar också! Julia dödade dem raskt om hon kom åt och Kajsa och Elof slogs om att äta upp dem! Mmmm, lämlar är gott sa valparna och tuggade så det knastrade lång väg. Hela tiden gjorde renarna oss sällskap och till Julias förtrytelse fick hon inte jaga dem alls, inte det minsta. Inte ens skälla på dem fick hon!

Så mycket fina blommor såg vi också. Orkidéer av alla de sorter och andra ovanliga blommor som vi tidigare bara sett i böcker.

Ja, sommarfjäll är härligt för både hundar och människor.

Nu är vi hemma på Kynakulle och jobbar med allt här men har också härliga dagar i solen!

Annie

Vad man hittar i en hundkorg .....

2011-07-18T22:22:00.003+02:00

En liten bild som jag hämtat från kusin Emmas Facebooksida, Jag lyckas aldrig få dessa små odjur på samma bild!! De kallas också för "Ying och Yang" eller "Salt och Peppar". Mycket effektfullt är det med en kolsvart och en kritvit valp som är lika stora och lika aktiva! Förstår nu varför det står i min senast inköpta bok i hunddressyr "Ha aldrig, aldrig två valpar samtidigt"! Man tappar faktiskt kontrollen, hela tiden. De är överallt samtidigt och flyttar runt på allting. Ingen i familjen hittar tex någonsin två skor av samma sort. Strumpor, kalsonger, mobiltelefoner, tidningar mm hämtas företrädesvis i någon av hundkorgarna. Och så fort de är hemma båda två så trampar man i små kisspölar hela tiden och de glömmer att man faktiskt bajsar utomhus. Något som funkar bra när bara en valp är hemma. Kajsa är också mycket duktig på att stanna på tomten och Joel har jättekoll på Elof när de är ensamma. Men släpp ut dem tillsammans och man har snabbt två valpar som försvinner i ett litet rökmoln för att gräva upp konstiga saker under något hus eller socialisera sig med grannarna. De blir som döva tillsammans. Men kul har de! Ett riktigt radarpar! När Joel kommer hem från jobbet sitter Kajsa genast vid bildörren där Elof brukar hoppa ut och piper av förväntan. "Min kompis är äntligen hemma" tycks hon säga med hela sin vita skrangliga kropp.
Och så detta samlande av saker. Jag tyckte att Oya slog rekord i att bära runt på allt, men dessa två är helt outstanding i den sporten. Detta hittade jag i en hundkorg häromdagen: Fyra olika strumpor, en av mina nya skor, Husses sandaler, en silverring som ingen vet vem som äger(!), en mycket liten svart BH, ( måste vara någon av stuggästernas, hmmm pinsamt!), brunnslocket i plast från garaget, en stor sil som Husse tankar gräsklipparen med, två söndertuggade disktrasor och ett förstenat grodlik. Slå det om ni kan!!
Annie

Valphälsningar

2011-07-08T22:37:00.004+02:00

Det kom ett långt mail från vår numera danska lilla valp Albert. Eftersom min danska inte är den bästa så lämnar jag åt er kära bloggläsare att läsa själva, istället för att försöka översätta. Mailet publiceras nedan.
Det kom också en hälsning från Envisa Ebba och hennes stolta husse Matti. De har varit på utställning och Ebba blev bedömd som Excellent, CK-kvalitet och BIR. Man blir ju så stolt som en tupp!!!
Duktiga Daisy i Norge har också skickat en hälsning via sin husse Fredrik. Hon hade gått jättebra på ett spårprov och är en mycket gemytlig hund. Hon kallas numera för Doll.
Så kul med hälsningar från våra små godingar!

Livet med våra nuvarande valpar här på Kynakulle är ett riktigt äventyr, ska snart skriva mer om det.
Annie

Mettes mail:

Det har været en travl periode for os de sidste måneder. Men alligevel har vi fulgt med på jeres hjemmeside og læst om det sørgelige, der skete med Oya. Det må være en frygtelig tomhed for jer allesammen.

Men Albert klarer sig fint. Desværre ser vi ikke meget til vores nabo-hund. Vi har gået til hvalpetræning indtil nu på holdet for øvede, men nu er det slut for denne sæson. Der fik han ellers rigtigt leget med de andre hunde. De fleste er labradorer, og stort set alle kan kalde deres hunde til sig. Men ikke os!

Af og til lader vi Albert søge efter godbidder, det kan være indenfor i huset eller også i haven, det elsker han, og han er jo god til det. Han skulle så felt-søge mens vi var til træning, - også efter godbidder, men han fandt hurtigt et gammelt afgnavet ben i stedet for, - og væk var han med benet! Jeg kaldte og kaldte, men det var umuligt for mig at få ham på plads, han flygtede simpelthen rundt med benet (det er selvfølgelig også meget at forlange, når der var et lækkert ben!). Jeg løb så i modsat retning, gemte mig og kaldte på ham, ja, jeg startede også bilen, men nej - han havde meget travlt med benet. Det lykkedes mig så - efter ca. 20 min. - at få fat i ham - selvfølgelig med en godbid (men det er kun nogle gange det virker).

Herhjemme er han en glad og nem hund, men også en bandit! I øjeblikket er det mine udendørs potteplanter, han er i!

Alle krukker bliver vendt, så blomsterne falder ud, og så tager han plastikpotten og leger med, løber rundt i haven og kaster dem op i luften og tygger dem i stykker!

Når vi går op i skoven bruger han rigtig sin næse flittigt og er meget koncentreret, men han er også god til at lytte. Han stopper tit op og lytter. Og han har altid en pind med hjem til haven, lille som stor. Det er utroligt, han kan balancere med dem så langt, se vedlagte foto. Han er meget stærk.

Vi har haft ham med til stranden et par gange. Vi kører lidt af vejen og går den sidste kilometer. Det kan han også godt lide, men vi kan se på ham, at vandet er koldt, han trækker maven op under sig indtil, han ikke kan gøre andet end at svømme. Så svømmer han efter os, men vi går jo ikke ud på dybt vand med ham. En af os holder ham inde på det lave vand, mens vi andre bader lidt længere ude. I dag prøvede han at hoppe op på badebroen, fordi han frøs. Broen var lidt for høj til ham, så jeg bar ham op, så han kunne tørre lidt, inden turen gik hjem igen.

På fredag rejser vi til Italien, så skal han i pension hos vores hundetræner. Han har været der en weekend i maj måned, hvor han var sammen med hundetrænerens 2 store schæferhunde. Det tog han fint, og da vi hentede ham igen, hoppede han glad ind i bilen. Derhjemme gik han rundt med logrende hale og snusede, som om han lige skulle sikre sig, at alt var, som det nu plejer at være.

Denne gang skal han så være der i 14 dage, men jeg er ikke urolig, for jeg ved, at hundetræneren er god ved ham. Imellem tiden skulle den ene schæferhund have fået hvalpe, så der bliver et par hunde at forholde sig til . Jeg ved dog ikke om de får lov at hilse på hinanden. Vi er meget spændte på, hvordan han reagerer, når vi henter ham igen, det er jo længe at være væk fra ham.

Vi har vedlagt billeder, de er taget i maj måned. Jeg vejede ham for et par dage siden, han er nu oppe på 20kg. Kan I kende ham?

Elof och Kajsa! Visst är de vackra ihop!

2011-06-17T19:24:00.007+02:00

Ja nu är de här, våra "pojkar" från Norrland! "Pojkarna" är yngste sonen Joel, som ska bli jägmästare och hans nyinköpte finska stövare, Elof. De ska bo hos oss hela sommaren när Joel sommarjobbar med att inventera naturvärden i skogarna i Dalarna.

Elof är en vecka yngre än vår Kajsa så ni kan förstå vilket liv det blev hemma i stugan.....ojoj de far som två virvelvindar genom huset och hur två valpar hinner kissa så många pölar är helt obegripligt! Har jagat dem med kameran i flera dagar men det var bara när de låg i korgen och var trötta, som det gick att få ett foto på dem tillsammans!
Julia tuktar dem ihärdigt och faktiskt så lyssnar de på henne, fast hon inte är elak, bara bestämd. Oss lyssnar de inte alls på när båda är hemma. (Förstår nu varför man bara ska ha en valp i taget!! )

Och det märks att Elof är av en annan kaliber än den milda lilla Kajsa. Han är mycket vassare redan nu. Jättetuff liten valp. Fast han sover inte på nätterna alls. Joel är ute med honom flera, flera gånger varje natt, så han börjar se lite blek ut, Joel alltså. Elof ser inte blek ut alls, han verkar tycka att det är toppen att gå ut 5 gånger varje natt och bajsa små högar i hela trädgården. Han har haft lite problem med magen, blodiga diarreér, men det är bättre. Han är så rund och gullig. Jättesöt faktiskt.

Kajsa har urinvägsinfektion som hon äter piller för. Tyckte att det var konstigt med en valp som kissar på sig. Så det har varit mycket veterinärkontakt sista veckan.

Men snart så har väl Elof anpassat sig till livet här i vår flock och snart kanske han sover lite om nätterna också! Vår exemplariska Pointer hon sover till tills Husse går upp.

Igår var vi i Avesta på Hundutställning. Irländsk domare. Honom blev jag inte det minsta kär i. Tjock var han och inget Cert fick vi. Excellent blev bedömningen så det var ju bra. Men vi vill ju ha ett cert till!! Julia skötte sig jättefint! Hon kan det här med utställning nu. Tror inte att hon tycker att allt ståhej runt omkring är så kul, men hon vet vad som gäller när vi ska in i ringen.

Annie, valpmorsa den här sommaren också...

Envisa Ebba vilken spårhund!

2011-06-13T20:24:00.003+02:00

Ebba har gått ett "tävlingsspår" idag. 600 meter långt med fyra vinklar och uppehåll och allt annat som krävs. Klockrent. Tror ni att jag blev imponerad när vi kom fram till klöven.Superduktig dam som löste detta på sitt första försök.//Matti

Så skrev Ebbas husse i förra veckan! Det är bara att gratulera till en duktig valp!

Han ska även ställa ut henne på Boråsutställningen i sommar. Ska bli jättespännande att få veta hur hon ter sig exteriört också. Synd att det är så långt till Borås och att man måste syssla med sitt lönearbete så stor del av sommaren,så att man inte hinner särskilt många utställningar!

PÅ lördag ska vi ställa ut Julia i Avesta. Vi fick ju lite blodad tand nu när det gick så bra i Jäderfors! Men med hundutställningar vet man ju aldrig. Blir inte förvånad om vi åker ut med en 2:a.......

Fler bilder på Kajsa!

2011-06-07T22:31:00.005+02:00

Får vi presentera Kajsa Kavat!

2011-06-06T21:45:00.005+02:00

Här är hon! Den mest bedårande Pointervalpen av dem alla!! V-skalets Kajsa Kavat. Vi hämtade henne i onsdags kväll
Hon är så vit så vit med några bruna/gula tecken och en prick mitt på huvudet.
Allt går så bra som det kan gå. Hon är hungrig hela tiden, bajsar och kissar mest ute men en del på mattan också. Busa är hon också bra på.
Jag känner mig rent förälskad i detta mjuka, brunögda lilla knyte....

Vilka spårhundar!!

2011-05-30T21:48:00.002+02:00

Vill bara meddela att Busiga Bettan och Fiffiga Fia gick som små diesellok fram i spåren vi lagt åt dem föra söndagen. Inte en tvekan. Ner med nosen i backen på äkta Bassetvis och fram genom ris och mossa och vips hade båda hittat sina klövar.
Julia fick gå ett lite svårare spår som Fias Husse lagt och hon spårade så fint, så fint så att vi blev rent gråtfärdiga. Hon fixade alla vinklar och bloduppehållet
Vi hade alltså en riktigt trevlig och givande dag i skogen med valparna, alla hussarna, Julia och jag. Vi bestämde att vi ska fortsätta träffas och lägga spår fler gånger. Hundarna tycker ju att det är så roligt och det är så nyttigt för dem att träna näsan. Lättare att få en spårnoga hund om man tränar viltspår innan injagningen börjar på allvar. Och så är det så spännande att spåra med sin hund. Man får en riktig adrenalinkick!
Husse la ett spår till Julia igår också och det gick bra fast i början var hon okoncentrerad och ville iväg efter färska rådjursspår i stället. Hemligheten är då att man ska kunna se att hunden tappat spåret och hittat något annat kul att spåra. Vid viltspårsproven så får man sätta tillbaka hunden på spåret en gång om man ser att det bär iväg.
Det finns kurser i viltspår som man kan gå. Här Dalarna är det Retriverklubben som brukar arrangera. Kanske finns det fler klubbar som ordnar. Det är absolut värt att börja med viltspår med sin Bassetvalp! De har verkligen anlag för det!

På onsdag ska vi hämta Kajsa Kavat! Vi längtar!
Annie

MEN vad är det här? En Pointervalp?!

2011-05-23T21:09:00.004+02:00

Inte kan vi sluta sörja vår Oya. Aldrig har jag sörjt en hund på detta vis. Saknar henne varje dag!
Men nu blir det en ny fågelhund i alla fall fast jag envist sagt" ingen mer valp i den här byn med alla tåg!" I alla fall ingen mer jakthund och framför allt ingen fågelhund. Varför inte Mops eller Fox Terrier eller nåt som håller sig hemma. FAST ska det bli en fågelhund till då ska det vara en Breton......MEN ska vi ha en valp till så måste det bli nu. I höst har vi inte tid, då får vi vänta till nästa vår, men då ska vi ju kanske para Julia igen, så då blir det om 2 år, men nej ingen mer hund....
Vilket velande!!
Medan jag har velat har Husse dammsugit marknaden på Bretoner och Pointrar. Bretontikvalpar finns inga till salu varken här eller i Norge nu. Pointertikvalpar av den rätta sorten som jagar både i skog och på fjäll finns egentligen inte heller.(Husse ville ju ha en Pointer redan när vi köpte Oya, det var ju jag som tyckte att storleken hade betydelse. En LITEN fågelhund gick jag med på).
Men så fick vi erbjudande att köpa en finfin liten Pointertik från V-skalets kennel och jag har väl aldrig sagt nej till en valp så nu ska hon komma. V-skalets Kajsa Kavat. Så nu blir det en valp till sommaren och Husse får sin Pointer. Nej faktum är att det blir TVÅ valpar. Sonen har köpt en Finsk Stövarvalp och de ska bo hemma i sommar båda två, när sonen sommarjobbar i Ludvika. Fast sonen säger att stövarvalpen som fö heter Elof, ska vara med honom på jobbet, han och Elof ska räkna träd eller nåt.
Så snart är det slut på friden i detta hus Ut med mattorna igen och fram med alla kompostgrindar! Och göm alla skor och annat tuggbart .......SUCK!
Fast egentligen blir det ju himla kul det tycker jag ju, men säg det inte till nån....
Annie

Envisa Ebba, blodspår och boktips...

2011-05-21T22:12:00.010+02:00

Jaha, vi som har Alzheimer som andranamn vi glömde förstås kameran när vi var på hundutställning i Jäderfors. Inte en bild på våra EXCELLENTA valpar eller BIR-Julia. Så ni får här se en bild på Envisa Ebba. Hennes Husse mailade ett Grattis till utställningsresultatet och skickade med en bild på henne. Visst ser hon snygg ut hon också?!
Vore kul med en valpträff och se alla valparna. Är alla lika snygga som de här tre så var det väl lyckad avel.
I morgon ska vi ha en minivalpträff. Fiffiga Fia och Busiga Bettan och Julia ska få gå lite viltspår i vår skog i Gagnef. Både Fia och Bettan har provat lite spår och det har gått bra.
Det är bra att börja tidigt med spår. I höst börjar ju injagningen av valparna och då är det bra att ha gjort mycket blodspår. Det tränar näsan, gör hundarna spårnoga och så är det ju så kul för hundarna. En jättebra övning när de får anstränga hjärnan. Och så är det ju så härligt att komma ut i skogen.Fika tar vi med, förstås!
Envisa Ebba är en envis hund, berättar hennes Husse. En Basset alltså.
Jag läser just nu en rolig bok som heter:Ensamma hjärtan och Hemlösa hundar av Lucy Dillon. En riktig feel-good bok, särskilt om man gillar hundar. En av huvud "personerna"är Basseten Bertie. Av beskrivningen att döma är det nog en Basset Hound, men Bassetkaraktären skrattar man som Bassetägare glatt igenkännande åt. Där är envisheten ett utpräglat drag. Men också snällheten, godmodigheten och kärleken till sin flock.
Vi ska alltid ha en Basset i familjen. Det sa vi redan för 10 år sen är vi skaffade Flisa!
Annie

Jäderfors 14/5 2011. Vilken succé för Kynakulles!

2011-05-15T10:46:00.011+02:00

En avslappnad Julia efter en hård dag på utställning. Inget mer poserande här inte! Många rosetter blev det!!!

Bassetutställningen i Jäderfors, som ordnas av Bassetklubben Nord-Östra, brukar alltid vara en trivsam tillställning, trots att det inte brukar gå så bra för oss, just där. I år åkte vi ändå dit med Julia, på jakt efter ett Cert till samt två av hennes valpar. Busiga Bettan och Fiffiga Fia. Hade inte stora förhoppningar om något Cert men det skulle ju bli så kul att få valparna bedömda!! Familjen Måhl och familjen Blomkvist fanns på plats.
Bettan och Fia gick som juniorer alltså 9-18 månader. Blev lite orolig när domaren delade ut det ena blåa kortet, (alltså det som var en 2:a förr nu är det "very good") efter det andra, till betydligt mer rutinerade uppfödare än vi. Domaren, som var från Finland, kanske inte delar ut några 1:or (eller Excellent, som det heter nu), alls, tänkte jag oroligt. Hon kanske är stenhård!!!?
Så var det vår tur, jag visade Bettan och Husse Janne visade Fia, knäna skallrade lite, blir alltid nervös när jag ska ställa ut, (det är värre än när vi ska tävla med kören). Men kan man tro-när Domaren bedömt Fia såg vi det första "Excellent" för dagen! Yes! Och efter Bettans bedömning "Excellent" igen!!! Oj så stolta vi blev! De blev sen 2:a och 3:a i sin klass! Vilken lycka! Så fina valpar! Nu var jag mycket nöjd med Domaren.
Och Julia då. Ja, som ni kan se på bilderna så fick vi först "Excellent" på henne också, nu var jag nästan kär i Domaren, sen blev hon BIR alltså Bäst i Rasen, och fick Cert, gick då vidare och blev 1:a i jaktklassen, nu i det närmaste dyrkade jag denna finska Domare: Vi gick vidare till Best in Show och blev där 3:a.
Vilken dag! Jag som sa till Husse att om vi inte tar Cert idag, då lägger jag ned det här med att ställa ut Julia! Men nu har vi ju bara ett Cert kvar till Championat, så nu alla utställningsarenor i sommar-here we come!
Och hoppas att fler av Julias valpar blir utställda och bedömda. Vi hjälper gärna till om någon vill ställa ut sin valp!!
En mycket stolt Matte

Busiga bettan

2011-04-28T20:27:00.010+02:00

Bettan och Julia på vår tomt i Ljungdalen april 2011

Vilken tur för oss att vi lovat Busiga Bettans Husse att passa Bettan när han är på Irland. Inte lätt att ta med en liten hundfröken dit! Så hon kom till oss när vi sörjde Oya som mest och det var så bra! En liten valp på 8 månader som skrynklar mattor och pussas så fort vi pratar med henne. Julia blev också märkbart gladare när Bettan stormade in. Hon har börjat äta och verkar komma ur sin saknad efter Oya. Nu är Bettan med oss i Ljungdalen på skidsemester. Jättekul tycker hon, speciellt att jaga lämlar. Det är tydligen lämmelår i år. Massor med små ilsna lämlar överallt, tom i slalombacken. Igår dödade Bettan en lämmel. Jakthunden kom fram där innan vi hann med. Annars är lämlar små söta ilskna varelser som grälar på en och försöker bita oss i pjäxorna!

Bettan däremot är minsann inte ilsk: Hon är en riktig Basset. Så snäll och god som guld. Och så lugn! Vi som var vana vid Oya förstår nu varför vi blev lätt chockade över denna Bretons framfart. Vi är ju vana vid snälla Bassetar. Bettan har inte strimlat en enda grej och säger man till henne bestämt så lyder hon direkt! Hon sköter sig perfekt! Så kul att få ha en av Julias valpar ett tag. I maj ska vi åka på hundutställning i Jäderfors. Dit kommer också en annan av Julias valpar, nämligen Fiffiga Fia.
Och kanske kanske så får vi köpa en Pointervalp här i vår.....vi kan ju inte bara ha en hund!
Annie

Till Oya

2011-04-10T21:06:00.006+02:00

Vi har sorg i det här huset. Om du visste hur ledsna vi är! Varför måste du springa iväg efter den där katten, eller rådjuret eller vad det var. Vi har ju tränat så mycket på att inte springa efter katter eller guppande, dumma rådjursrumpor. Nu kom tåget och körde på dig precis när du var på väg tillbaka till mig. Om du visste vad hemskt det var att hitta dig där på banvallen och bära hem din lilla döda sargade kropp.
Trodde inte att jag skulle sörja dig så mycket....
I höstas misströstade jag ju ganska mycket över att du någon gång skulle bli en hanterlig hund. Det var då när du vägrade komma när vi ropade och strimlade allt i din väg. Allt flyttade du runt i huset, som min BH tex. Varje morgon snodde du den på min stol och sen fick jag leta på de mest märkliga ställen. Ibland fastande du i den, som på den här bilden.Varför måste du bära runt på just den? Kanske det var nån liten apporteringsövning?
Det blev så tomt och tyst i det här huset. Ingen liten pälsboll som skrikande av glädje hoppar jämfota upp och biter oss i luggen när vi kommer hem, ingen som strimlar någonting, dina omruskade leksaker ligger där, ingen liten hund som rantar i hälarna upp och ned för trappan och kollar vad vi gör, ingen som skrattande springer mot oss på promenaden, ja du kunde skratta. Kanske alla Bretoner kan det? Du ska veta att Julia sörjer också. Hon har letat efter dig sen du försvann och väntat i hallfönstret på att du ska dyka upp. Och inte en bit har hon ätit på hela veckan.
Det började ju gå så bra med dig. Du hade tom slutat rymma till grannens kaniner och du kom alltid när jag ropade. Fast inte i måndags. Men då var du bortom alla rop. Förstår det nu.
Vi skulle ju gå Agility nu i maj och Husse hade fixat fågeljakt i Härjedalen.
Lilla Oya, vi sörjer!
Din Matte.

Vad kostar det att ha hund?

2011-03-24T15:38:00.002+01:00

Sonen ringde härom kvällen och klagade över att jag inte uppdaterar bloggen. Ja, skäms på mig, men det är mycket nu....jobb och kör och husrust och skidåkning och ja ni vet....livet rullar på i en faslig takt.
Sonen går på "Skogis" i Umeå och han vill köpa en hund. En Hamiltonstövare. Tänk vilken bra skola! Man får ha hund med sig! Det finns en hundgård för elevernas hundar! Det är också tillåtet med hund i studentrummet! Fantastiskt! Men jakt är ju ett stort intresse bland studenterna på "Skogis" och då behövs ju hund. Sonens fråga till mig var då, vad kostar det per år att ha hund? Lovade att skicka en kostnadskalkyl. (Ja, det är en mycket ekonomiskt sinnad son jag har) Började fundera över detta. Vad kostar det att ha hund? Inte är det en billig hobby. Mat, försäkring, vaccinationer, selar, koppel, tuggben, ev veterinärvård, hundpensionat när man är borta(brukar kosta mer än flygbiljetten), ja listan kan göras lång. Ska räkna och skicka en kalkyl till den blivande jägmästaren, hundägaren. Speciellt dyrt blir ju det med en Breton förstås, som strimlar allt i sin väg.Två nya fårskinnsfällar och en biblioteksbok bara i förra helgen, då hon var ensam en stund. Så frågan är också hur mycket en Hamiltonstövare strimlar? De kanske är som Bassetar, snälla och varsamma med inredningen. Eller extra dyra i drift som Bretoner....
Annie

Rolig jaktfilm!

2011-02-17T20:52:00.004+01:00

http://www.videoita.fi/video.php?id=492

Kolla in den här filmen! Den kanske inte bör ses av Beagleägare men alla andra tycker nog att den är kul!!! Klicka på länken här ovan!

Har ni det bra i vinterkylan? Har just gått en långpromenad med hundarna i -10 och isvind. Vi sa till varandra, Husse och jag när vi gick där och frös" om vi inte hade haft hundar så hade vi ju aldrig gått ut i kväll!" Så sant så sant. Men nu fick vi friskluft och motion och hundarna blev glada!

Nu till brasan! Brrr

Annie

Jag har alltid älskat hundar

2011-02-13T22:11:00.005+01:00

Jag har alltid älskat hundar!
Min första hundkärlek var en Airdaleterrier vid namn Peggy. Hon fanns hos min mormors grannar i Skåne, där jag tillbringade alla somrar. Peggy var (troligen) en snäll och barnvänlig hund med lockig päls. Kommer fortfarande precis ihåg hur hon luktade, som välkokta köttben ungefär. Det finns ett gammalt foto där jag stolt håller i kopplet. Jag är kanske 4-5 år och har rutig bomullsklänning och Peggy sitter där och är huvudet högre än mig.
Alltid tjatade jag om en egen hund! Vi bodde i lägenhet i Stockholm. Inte läge med hund alltså. Släpade hem katter, fiskar, guldhamstrar, men de var bara surrogat för den där hunden...
Nästa hundkärlek var en Cairnterrier vid namn Tess. Henne gick jag troget ut med varje eftermiddag efter skolan. Tyckte att jag var världens lyckligaste som fick!! (Förstår nu vad bra det var för grannen som jobbade hela dagen, med en sån trogen hundvakt!!) Tess fick valpar och en behöll grannen.Tess och Malou, nu fick jag vara hundvakt åt två voffar. men sen skildes grannen och flyttade, vilken sorg!!!
Och till slut tröttnade min mamma på hundtjatet och så sa hon i ett svagt ögonblick "om hunden inte är mer än 40 cm hög och du köper den själv och sköter den själv så får du väl ha en hund då!!" Lätt för en 13-åring utan inkomst!!
Men tänk vilka under som kan ske!! Min moster och morbror i Skåne parade sin Mellanpincher och så sa de, Annie du ska få en valp! Men du får hämta den här i Malmö.
O,joj,oj, vilken lycka!! En Mellanpincher klarade ju "höjdkravet" och jag fick valpen för den symboliska en-kronan. Tågresan till Skåne sparades jag ihop själv, antagligen genom att valla alla grannhundar och sitta barnvakt. Och så var jag ägare till min första hund, en svart Mellanpincher vid namn Adina. Lyckligare tonåring har väl aldrig skådats och så mycket kul vi hade, Adina och jag. Vi gick dressyrkurs med Blå Stjärnan. Riktigt fin och lydig hund blev hon. Fast hon rymde gärna och älskade att gräva upp musbon så fort hon såg en gräsplätt. Sen blev jag stor och flyttade och då blev hon mammas och pappas hund. Mycket älskad och bortskämd!Hon levde tills hon blev 12 år. Alltid när jag ser en Mellanpincher så tänker jag på min Adina!
Annie

Långa envisa Bassethundar..

2011-02-03T20:39:00.006+01:00

Kynakulles Alerte Aron, eller Albert som han heter på klingande danska, hälsar. Han har ett härligt Bassetliv, busar en del också, precis som Gulliga Gangster Greta. Förstår inte detta, trodde att alla Bassetar var lika lugna som våra var som valpar. Tydligen inte....kan det komma från fädernet? Vet inte hur Pappa Boss var som valp, han kanske var en gangster. Som vuxen är han i alla fall kolugn, så hav förtröstan alla valpfamiljer, det blir lugnare i stugan så småningom!!
Alberts familj verkar också jättenöjda med sin långa voffe. De skickar rapporter på hur lång han är med jämna mellanrum. Nu är Albert 125 cm från nos till svanstipp. Rolig idé! Annars mäts ju bara hundar på höjden! De har ett litet Bassetproblem nu. Albert vill inte gå! Känns det igen? Maktkamp varje gång det är promenad? Alla hundvakter har varit förtvivlade, en hund som inte går framåt!!! Hundarna sätter det ju också fort i system. Lönar det sig att vägra promenera första promenaden så vägrar de ännu mer nästa gång och till slut har de fått sin vilja igenom och får ligga i solen på gården i stället. Härligt! Så man måste vara envisare än sin Basset annars blir det svårt och inte många promenader precis! Konstig egenskap, man tror ju att alla hundar älskar promenader.
Glömmer aldrig när vi lämnade Flisa till sonens dåvarande flickvän, som verkligen gillade hundar, och åkte till Frankrike. Flisa vägrade promenader i 12 dagar. Alla fyra tassar i gruset så det blev bromsspår. Så efter några turer i gruset slapp hon gå, i 12 dagar!! Gissa om hon var förstoppad när vi kom hem!!! Madre Mia!! En klotrund, illamående, flämtande hund mötte oss. Förstod snart vad som fatt, så ut på långpromenad, först kräktes hon som en fontän, sen bajsade hon mer än en vuxen elefant kan prestera,... Och har man sett, så blev hon frisk och glad igen!

Gulliga Greta hälsar

2011-01-20T21:11:00.007+01:00

Kynakulles Gulliga Greta sept 2010

Tänk, vilket roligt brev vi fick idag från Gulliga Gretas familj i Lindesberg! Vi sålde ju valpen Greta som "den lugnaste tiken". Men det må jag säga var falsk marknadsföring! Hennes familj tycker att vi skulle kallat henne Gräsliga Gangster Greta istället! De berättar att av 100 förbjudna saker har hon provat alla! Tex så river hon kontor, äter telefoner, glasögon och bläckpennor (jag varnade alla valpköpare för det, Bassetar älskar hårda knapriga saker) rotar i dynghögen, äter upp kattmaten, sover på köksbordet(hmm?), bär in all veden och lägger i hallen och...nä nu berättar jag inte mer då får vi aldrig mer sälja någon Bassetvalp, vi som nu har kennel och allting....
Jag trodde inte att Bassetvalpar kunde vara så busiga. Det låter ju nästan som en Bretonvalp!
Men trots sitt busande är Gulliga Greta omhuldad och älskad av sin familj och verkar ha ett förtjusande roligt hundliv.
Som sagt så roligt att höra av "våra" valpar!
Annie

Oj, vilken vinter vi har!

2011-01-08T17:41:00.004+01:00

De korta vinterdagarna börjar bli lite längre och snön fallar ymnigt över denna del av landet. Vilken härlig vinter!! Vi har fått en hund som hänger på alla vinteraktiviteter. Jag talar om Oya, den odrägliga Bretonen. Hon springer glatt med i 15 km på skidor och hur långt som helst på skridskor. Vi har fina plogade banor på vår sjö och massor av skidspår. Så kul med en hund som vill springa och som verkar älska att dra! Husse är så nöjd över att få lite draghjälp i skidspåret. Vi har henne i sele eftersom vi fortfarade inte litar på att hon inte rymmer. Har fått en del tips och råd av andra Bretonägare och de flesta tror att Oya faktiskt ska lugna ner sig. Ingen har dock något svar på NÄR! Så vi kör lina på promenader och sele vid vintersport. Har slutat vara så besviken på henne eftersom det är så kul med sällskap i skidspåret. Igår var även Julia med på skridskoisen. Hon har ju superkondis nu efter alla jakt så hon flåsade inte ens efter 7 km på skridskobanan. Oya drar mig på isen. Himmel vad fort det går!! Hon piper av glädje när hon får selen på sig! Det märks att hon älskar att dra! Undrar om det är typiskt för fågelhundar? Jag är mycket nöjd med att hon är så liten och lätt. Jag orkar få stopp på henne på isen och hon gör inga fotavtryck om hon råkar springa i skidspåren. KUL med hundar på vintern OCKSÅ!
Annie

Nu jagar vår Flisa i de sälla jaktmarkerna...

2010-12-31T19:18:00.013+01:00

Ja, nu tog vi beslutet att låta vår älskade Flisa, Flisalisa, Fisen, Fiskkorven, prinsessan Lillian, Alaska, enl stamtavlan (kärt barn har många namn), få slippa sin smärtande höft och somna in. Den 22/12 for vi till Veterinären för sista gången med Flisa.
Det är väl det värsta med att ha djur, när man måste bestämma sig för att avsluta deras liv!? Det har ju bara varit "skräp" kvar av hennes höftkula och hon har också haft någon sorts förträngning i spinalkanalen.Jätteont periodvis, trots Glucosamin och maxdos med smärtstillande. Hon har inte fått jaga på 2 år. Korta promenader och strosa runt på tomten och lukta, har varit de enda utmaningarna.
Hon har alltid varit "Alfatiken" i hundflocken och de andra hundarna har varit oerhört rädda för henne. Hennes bestraffningar har blivit mer och mer hårdhänta. Alla tuggben, leksaker, mat, sovplatser etc. har Flisa bestämt över och nåde den hund som vågat trotsa....Antar att hon har behövt vara så sträng för att behålla sin maktposition. I somras bet hon ju valparna om de kom i närheten och nu i höstas har hon flera gånger bitit både Oya och Julia. Och hon har vinglat och ramlat och rutit åt de andra hundarna om de kommit i närheten. Har läst det är oerhört förödmjukande för en hund att ramla omkull, så då har hon väl "straffat" den hund som varit i närmast när hon har ramlat. Ja, jag vet vi borde ha tagit bort henne tidigare men det är ju så svårt!! Hon har ju också varit en glad och personlig liten hund. Vår första jakthund som Husse jagat in. Han var med hos veterinären och kom hem och var helt knäckt, det var jättejobbigt!! Han sa att hon visste vad som skulle ske! Hemskt!

Så nu slutar vi det gamla året och börjar ett nytt år med bara två hundar, Kennel och nya utmaningar!!
Ett Riktigt GOTT NYTT ÅR önskar vi på Kynakulle alla er Bloggläsare!

Utställning i Älvsjö

2010-12-19T21:02:00.009+01:00

Igår for vi iväg till Stockholm och den stora hundmässan och utställningen i Älvsjö. TÄNK vad mycket olika hundar det finns!! Man blir helt förstummad när man går där i trängseln bland försäljare, rasmontrar, utställningsringar och så alla dessa hundar av alla sorter, och alla dessa hundmänniskor av alla sorter. Det är en helt fascinerande värld. Tom. Husse tyckte att det hela var lite småkul!
Julia tyckte inte att det var kul alls, hon släpade tassarna efter sig och ville bara tillbaka till bilen. Fast hon visade snyggt upp sig utan att klaga. Men den domaren tyckte inte om hennes sort, så hon åkte ut med en 2:a, vilket vi (och de andra Bassetmänniskorna) tyckte var helt orättvist, men så är utställningsvärlden! Min teori är att domare som dömer Basset Hound också, vilket denna domare gjorde, tycker om mer kraftfulla Artesienner. Och mycket riktigt, den tik som vann är betydligt bredare än Julia, speciellt över fronten. Julia är ju en slank tik speciellt nu i jakttider, svårt att få hull på henne!
Och Odrägliga Oya då....jo hon skötte sig jättefint, slickade domaren i örat och sprang så fint och stod still i flera sekunder. Dessutom fann hon sig otroligt bra i denna stimmiga miljö. Hon var helt kolugn. Hon tog ett 1:apris och ett Hederspris. Det är vi och hennes uppfödare, som också var där, jättenöjda med. Ett kvitto på att hon är rastypisk. Jag har ju nästan aldrig sett någon annan Breton! Men det fick jag nu och prata med andra Bretonägare och få tips och råd. Jättebra!!!
Uppfödarens ena tik sopade mattan med alla konkurrenter och fick BIR och Cert och gick vidare förstås. Jättekul!
Julia revanscherade sitt tråkiga 2:a pris idag när Husse och jaktkompisarna i Grönbo jagade med henne i nysnö och hon på ett helt föredömligt sätt drev fram ett rådjur som en kille fick skjuta. Duktigare hund får man väl leta efter, 2 helger 2 jakter 2 rådjur!! Nu är alla oroliga för att jakten är slut eftersom det snöar så förgjordat!! Vi får väl se, men en vit jul får vi!!
Utställningsmatte Annie

Julia bästa rådjurshunden

2010-12-06T15:40:00.010+01:00

Nu var det längesedan "Bloggerskan" skrev något. Men det var en julshow som kom emellan. Sjunger nämligen med en Barbershopkör som varje år gör en stor Julshow i Falun. I går hade vi sista föreställningen efter en vecka med repetitioner till långt in på nätterna, följt av 5 föreställningar i helgen. Men nu har vi sjungit klart för i år!!
Husse och hundarna har fått klara sig ensamma sista veckorna . Ingen större nöd har det väl gått på dem. I alla fall inte i går för då var Husse och Julia i Grönbo (utanför Lindesberg) och Husse fick skjuta ett rådjur för sin hund! Behandlingen mot noskvalster verkar ha haft effekt för nu är rådjursnäsan tillbaka! (Typiskt att hon skulle ha det när det var drevprov!!!) Stoltare Husse får man leta efter.

Vi ska ställa ut Julia och Oya i Stockholm i december så jag försöker träna med Oya. Trava fint bredvid går ju bra men stå är svårt. Vi har nog tränat sitt och ligg för mycket. Hon sitter ju så fort vi står still! Hur ska man få henne att stå fint undrar vi nu. Alla tips är välkomna!

Vi har fått en hälsning från Casper i Norge. Han gillar att bada bastu!! Är det inte underbart så säg! Måste ju vara ett arv från Julia. Har aldrig hört om någon annan hund som älskar att bada bastu!

Vi har också fått en hälsning från Ebba, hon har börjat spåra rådjur!! Jättebra att träna näsan när man är ung!!

Kul med hälsningar och kul med vinter och spårsnö! Här ligger isen nu så nu ska vi ta fram långfärdsskridskorna. Det är bra motion för en liten jakthund som inte alltid kan gå lös. Julia gillar att springa i snön bredvid banan i sele.
Oya springer ju mest lös och ligger i hårdträning för att inte lämna isen och sticka iväg och jaga grannens kaniner, vilket hon hela tiden gör. Den hunden kommer att göra mig galen!!! Jag är så trött på henne!
Breton till salu med STARKA jaktgener. Jag ska köpa en mops stället! "Saknar helt jaktgener" står det i rasbeskrivningen. Låter inte det underbart!!!?
Annie

Kynakulles kennel

2010-11-21T20:40:00.002+01:00

Hurra!
Vi har fått vårt kennelnamn godkänt av FCI. Nu får vi heta Kynakulles kennel.
Alla valparna får nu heta Kynakulles Alerte Aron, Kynakulles Busiga Bettan osv. Det står ju tyvärr inte i stamtavlan eftersom vi inte fick namnet godkänt på första försöket. FCI tyckte att det var för likt ett annat kennelnamn så det blev blankt nej. Vi blev helt ställda, vi kan ju inte tänka oss något annat namn. Vårt hus och vår B&B verksamhet heter ju Kynakulle. Det är vi ju helt ensamma om. Men kennelnamn får inte vara snarlika så är det. Men efter en del turer med Kennelklubben fick vi hjälp av en kvinna där, som kom ihåg att hon någonstans sett att den kennel som vårt namn påminde om inte hade någon verksamhet mer, och det hade FCI missat! Så vi skickade en ny ansökan och den gick igenom.
Så efter att protesttiden gått ut i januari 2011och vi betalat in avgiften för att starta kennel så är vi Kynakulles kennel. Och alla ni valpar efter Julia 2010 kan använda kennelnamnet.
Jättekul!!

Julias drevprov gick inte så bra!! Hon skötte sig enligt husse jättebra på alla sätt, samarbete, upptag, drev och alltihop. MEN domaren hörde inte henne skälla. Kan bero på för mycket snö, eller att några lodjur just passerat så att rådjuren sprang rakt ut ur skogen, eller att den fina GPS:en trycker på halsen så att det blir jobbigt att skälla, eller NOSKVALSTER!! Vi har ju varit med om misslyckade drevprov förr pga noskvalster. Så nu har vi börjat behandla mot det och husse har beställt en väst för den tunga GPS:en. Lodjur och snö kan man ju inte göra något åt. Husse och Julia fick i alla fall en fin dag i skogen även om husse var grymt besviken över att det inte blev några poäng, den här gången!
Annie

Också en jakthistoria!!!

2010-11-20T17:52:00.014+01:00

På långpromenaden i fredags gick vi igenom en snöig skog, alla hundarna och jag, även Flisa som är lite bättre i höften nu. Då hoppade det plötsligt ut ett rådjur mitt framför fötterna på oss. Oya stack förstås efter det, trots mina "STANNA!!".Skit i brukshundsklubben och vad vi lärt oss där, sa hon, här ska det jagas!! Men hon kom ganska fort tillbaka och satte sig hos mig, men då gjorde Julia ett snyggt ryck i kopplet och jag tappade förstås henne. Svårt med 3 koppel och fumliga vantar!Hon struntade också högaktningsfullt i "STANNA" (maken till ouppfostrade hundar!!!) Borta var hon. Och sen jagade vi Julia genom skogarna i evigheter. Vi hörde det mycket fina kraftiga drevskallet runt om. (Det skulle ha glatt Husse och domaren på drevprovet häromdagen om de hört det!) Till slut gav jag upp och gick hem och ringde Husse och beordrade hem honom, BUMS, att hjälpa mig leta hund, för nu blev det allt mörkare i skogen. Husse kom och för en gångs skull var jag tacksam för hans nyinköpta dyra "jakttillbehör"= Landdrover Defender. Vi körde i vild jakt genom skogarna där vi tyckte vi hörde skall, medan vi hela tiden sa till varandra"hon skäller väl om hon fastnar med kopplet???" Vi tutade i jakthornet som man brukar kunna blåsa av drevet med också Till slut hörde vi absolut ingenting och fick ge upp. Gråtande och svärande om vartannat. Tröstande varandra med att 1. Det är inte svinkallt i kväll, hon borde klara en natt i skogen .2 Det är månljust, vi kan leta länge. 3. Det är vindstilla, vi hör om hon skäller alltså. Hem och fixa lite hemma, det skulle ju komma 6 pers på middag och den årliga ljusstöpningen om en liten stund. Ut och leta igen. INGEN HUND! Nu var det mest gråt, när vi utan Julia åkte hem igen för att ringa polisen.Efter så här många timmar måste hon räknas som borttappad. Tänkte hela tiden på riksvägen och järnvägen som går igenom skogen längre bort. JULIA KOM HEM!!
Polisen var mycket trevlig och förstående och tog alla uppgifter till anmälan om vår försvunna hund. Precis när jag höll på att avsluta samtalet, vem kom inlinkande på gården, om inte Julia i egen hög person med blödande tuttar, trasiga tassar och utan koppel, bara halsbandet kvar. Hur har hon lyckats bli av med kopplet och hur långt har hon egentligen sprungit?? MEN vilken tur att hon kom hem!! Nu fick vi gråta igen av glädje och pyssla om vår lilla rymling. Tänk attt man kan bli så lycklig över att få hem en frostig, blödande, olydig, bortsprungen liten hund!!
Jo, ljusen blev också jättelyckade!!
(På bilden är Julia med Astron på sig under en jakt)
Annie

Kolla kolla Albert!!

2010-11-16T13:16:00.009+01:00

Det kom ett långt mail från våra danska vänner! De trivs med sin lilla nye familjemedlem!
Allt går så bra. Det är ju deras första hund och då vet man ju inte riktigt hur allt ska vara. Men de tycker om Albert och de verkar ha ett bra liv tillsammans. Albert får vara på stranden, ligga framför brasan, leka med grannens valp och vara en i familjeflocken. Ni kan se honom med en av Lill-Hussarna här! Han ligger som en riktig Basset med bakbenen ut så där. Tyder på friska höfter säger Kaija Kravik på Barsaja´s kennel.
De berättar också att Albert inte tycker om att vara ute i regn, Inte konstigt han är ju en Basset!!
Det är så roligt med hälsningar och bilder på "våra" små valpar! Man blir alldeles varm i hjärtat. Tack snälla valpfamiljer!!
Annie

Kolla kolla Bus Ebba

2010-11-13T18:29:00.017+01:00

Här är Envisa Ebba i de västgötska skogarna! En kommande jakthund!
Allt är bra med henne. Hon heter visst Bus-Ebba" nu för tiden!
Ja, alla Basset Artesien har den lilla vita svanstippen. Det är för att de ska synas i högt gräs, eller i blåbärsris...

Här är Ebba på smygjakt!
Visst kan man känna solvärmen och lukten från skogen i denna bild?! Hon är så lik sin mor när hon var i samma ålder!
Julia är i dag på drevprov! Husse är med och tävlar i någon sorts mästerskap för drivande hundar. Spännande att se hur det går!!
Annie

Spårhunden Oya

2010-11-07T20:02:00.005+01:00

I dag har Oya och jag varit på sista träffen av den mycket lärorika Grundkursen i lydnad på Brukshundsklubben i Falun. Den sista gången firades med en skogsdag. Personspår. Jag gömde mig och Oya spårade mig. Sen gömde jag en leksak och Oya spårade upp den med. Lätt som en plätt sa hon! HUR kan hon veta hur hon ska göra? Vi har aldrig spårat förut. Julia och Flisa är ju duktiga på Viltspår men Oya har vi aldrig testat. Jättekul, jättekall men lärorik dag i skogen!
Fast Flisa grät på dörrmattan när jag tog fram spårselen och bara Odrägliga Oya fick följa med men inte hon! Hon som älskar att spåra!!! Julia sov och struntade just då i vad Oya och jag gjorde för hon var trött och sliten efter att ha sprungit minst 2 mil igår när Husse och Lillhusse var ute och jagade med henne. Så trötta hundar har vi nu i korgen!!
Alla hundar på kursen var fö jätteduktiga och spårade sina mattar, hussar och leksaker. Alla hade roligt idag! Bra för både Matte och Oya med denna kurs. Vi ska nog fortsätta i vår.
Annie med djupfrysta tår

Hundar, ibland blir jag så trött på dem!!,

2010-11-04T15:27:00.005+01:00

Ibland blir jag redigt trött på att vara hundägare!! Det infaller oftast med att jag ska städa huset.Tänk så mycket enklare städningen skulle vara om man inte hade 3 hundar som just nu fäller, strimlar leksaker, skrynklar alla mattor, gör leriga tasspår i den vita trappan(hur tänkte vi när vi målade golvet i hallen och trappan till övervåningen vit?!) och lämnar huset fullt av benflisor av ett älgben som jag av min godhet gett dem i hundgården, men som de valt att i ett obevakat ögonblick släpa in i vardagsrummet.
Fast just nu är jag mest trött på Oya, som förutom att hon strimlat en leksakskanin, en fårskinnsfäll och ett paket pappersnäsdukar, faktiskt grävt ett hål i trägolvet i arbetsrummet! Hur lagar man hundgrävda hål i trägolv? Någon som vet? Fast diarrén på två mattor det var inte Oya,det var Flisa.kanske tål hon inte ben så bra längre, suck!
Så huset såg i morse ut som en illa städad hönsgård! Det finns några Bassetar och Breton till salu här på Kynakulle, BILLIGT! Det är REA på dem skulle man kunna säga!
OM vi nu inte hade 3 hundar så skulle mitt just nu nystädade hus få vara så här rent och fint i säkert en vecka. Men nu vet jag att det på sin höjd varar tills i kväll!

Vi fick en hälsning från Envisa Ebba i Tvärred. Hon hade i ett obevakat ögonblick lyckats slita loss en golvlist och använda den som tuggben!! Trodde inte att Bassetvalpar kunde vara så galna!! Ledsen att vi inte talat om för våra valpar att de inte fick demontera golvlister!! Julia -hur uppfostrade du dem egentligen, sa du aldrig nåt om golvlister, du heller???!

Men men för det mesta är det ju roligt att vara hundägare. Så man får väl välja mellan att ha det fint och ha det roligt, som vårsupermusikaliska körcoach Anna-Maria, brukar säga. Hon har ett trumset i köket och en bas i vardagsrummet! Lortiga hundar eller trumset i köket, det är bara att välja, om man vill ha ett roligt liv men inte ett så fint hem......
Annie

Grattis våra kära små valpar!

2010-10-27T21:38:00.004+02:00

Grattis alla valpar! Idag fyller ni 3 månader!
27 juli föddes ni, en varm fin julidag.
Mamma Julia kämpade på hela dagen och var så duktig. Husse, Matte och valpmorskan var också duktiga och firade med champagne på varandan i det vackra vädret efter valpbestyren. Mamma Julia firade med glass och äggulor, förstås! Så små ni var! Ni vägde bara 250-375 gr!

Nu är det höstrusk och ni är så stora så ni kan börja spåra hare, vara med på älgjakt, äta skor, busa med ännu större hundar och börjar fatta att de där tvåbenta i flocken helst vill att ni kissar utomhus. Ni kan äta grisöron och hundtuggben och väldigt mycket valpfoder. Ni äter som mest nu, Hungriga jämt, kanske. Ni kanske kan sitta fint innan ni går ut och innan ni får mat. Ni sover också ganska mycket fortfarande. Och nu borde faktiskt sova hela natten utan att gråta!
Det går så fort med valpar, de utvecklas så otroligt snabbt och växer så att det knakar!
Men ett hundliv är ju också väldigt kort! Sorgligt kort om man tänker på det.
Jag brukar tänka på det ganska ofta och låta hundarna vara med. Göra deras korta liv meningsfullt. Hundar älskar ju att var med, de vill att det händer saker hela tiden. Istället för att bara lämna dem inne eller i hundgården när man ska göra saker, så kan de väl få vara med! För det mesta går det om man anstränger sig lite. Eller hur!?
Så hoppas att ni våra små gulliga valpar och alla andra hundar får "vara med"!
Annie

Envisa Ebba hälsar!!

2010-10-23T16:45:00.007+02:00

Det kom en hälsning från Envisa Ebba nere i Tvärred. Hon berättar att hon spårat hare i nysnö.
(Konstigt år när det snöar så där långt söderut så här tidigt!) Bra för Ebba att få använda näsan. Det var säkert jättespännande att spåra!!
Hon har också en ny kompis i familjens katt. Det skulle Flisa veta vars främsta jaktobjekt nu när hon inte får jaga skogsdjur mer, är just KATTER! Går grannens katt förbi kan hon minsann springa trots sin utslitna höft! Så det är så bra för en liten valp att vänja sig vid alla sorters djur. Förhoppningsvis kommer inte Ebba att se katter som bytesdjur som man bara måste jaga upp i första bästa träd!
Ebba verkar ha funnit sig väl tillrätta i sin nya flock.De gillar henne trots att hon busar mycket och äter en del skor! Hon ser ut som Julia gjorde i den åldern, fast Julia var väl aldrig något busfrö direkt. Det värsta hon gjorde som valp var att äta upp fjärrkontrollen till TV:n. En ny kostade 700 kr. Så håll i fjärrkontrollerna alla valpköpare, även den timidaste valp kan få för sig att äta dyra hårda saker!!!
Annie

Camillas hundar

2010-10-21T21:53:00.002+02:00

Vår granne och universalgeni när det gäller hundar, foto och framför allt datorernas värld, Camilla, är med i en fototävling med två av sina hundar. Man kan rösta på dem om man vill via hennes blogg, gulliganerna.blogspot.com
Camilla har ju fotat våra hundar och alla valparna flera gånger. Se äldre inlägg i bloggen!

Idag rymde alla våra hundar även halta Flisa. Naturligtvis till grannarna med katter dit de alltid rymmer. När vi flyttade hit så blev just de grannarna så trötta på våra tokiga hundar som jagade deras katter så de hotade de med att skjuta hundarna om de inte slutade springa dit. Men nu har de resignerat och traskar snällt hem hit med dem. (De har fått ett eget koppel för akuta behov så att säga!) Tur att vi har så bra grannar i denna by.
Annie

Duktiga Daisy

2010-10-20T21:21:00.003+02:00

Det kom en hälsning från Norge och Duktiga Daisy. Här är hon med Husse Fredriks pappas Engelska Setter. Fredrik skriver att Daisy har gott Gemytt tror att det betyder bra temperament? Även Fredrik verkar jättenöjd med sitt val av valp! Hon får vara med i skogen och han har börjat lägga små" korvspår". Det är bra! Vår erfarenhet är att det är lättare att börja jaktträningen med att gå viltspår. Hunden får träna näsan tidigt och blir spårnoga. Julia var bara 1½ år när hon blev viltspårschampion. Vi gick en kurs i viltspår här i Dalarna som Retrieverklubben ordnade. Jättekul och nyttigt!
Ikväll har Oya och jag varit på Brukshundsklubben. Oya fattar fort de olika momenten vi kräver av henne. Även Brukshundsklubben kör ju med Mamma Scan nu för tiden. Tror att man kan lära en hund vad som helst med Mamma Scan......men urk vad det luktar illa i alla jackfickor nu för tiden!!! Börjar nästan tro att det faktiskt går att uppfostra även en Breton!!!
Nu väntar Husse med brasa och varmt te. Det är 3 minusgrader här så det var isande kallt med hundträningen i kväll!
Annie

Hälsning från Fiffiga Fia

2010-10-16T16:40:00.005+02:00

Det kom en hälsning och bilder från Fia i Leksand. Hon har nu varit med på sin första älgjakt. Det var lite jobbigt så Husses jacka var skön att sova på.
Allt verkar annars gå bra med henne också. Hon börjar acklimatisera sig i sin nya flock, som förutom snälla människor består av två andra hundar. En äldre som står för uppfostrandet och en lite yngre som leker med Fia.
Det är så roligt att få lite livstecken då och då från våra valpar. Kul för alla valpköpare att läsa om och se de andra valparna också. Jättekul när ni skickar bilder och även skriver i gästboken!

Hälsning från Tromsö

2010-10-10T10:15:00.007+02:00

Vi fick en hälsning från Clurige Casper i Tromsö. Han ser ju också jättefin ut. Vilken valpkull!!
Allt verkar gå fint med honom och hans nya familj. Han har ju också en snäll Bassetkompis,som tar hand om honom. Måste vara lättare för en liten valp att komma till sin nya familj om det finns en snäll hund i huset. Hundar vill ju helst vara med andra hundar.

Utom vår gamla Flisa då. Hon är så nöjd att valparna är borta! Hon tyckte att de var hemskt onödiga att ha! Ibland kunde hon leka lite, men mest morrade hon åt dem.

Sista dagarna har Flisa fått mer ont i sin höft eller i ryggen. Hon har ju artros i höften och någon sorts förträngning i ryggen.Höger bakben som varit problem länge följer inte alls med och hon har jätteont innan dagens värktabletter börjar verka. Måste uppsöka Djursjukhuset igen. Ska försöka få mer smärtstillande till henne. Alla i familjen är inte redo att ta beslutet att avliva henne.

Detta är baksidan av livet som hundägare. Det är vi som måste avgöra om livet skall fortsätta eller avslutas. Man vill ju inte att hon ska lida i onödan, men de dagar hon inte har ont är hon ju så glad och vill vara med på allt, så då känns det ju som att hon vill hänga med ett tag till. Vi får ställa vårt hopp till djursjukvården om lite effektivare värkmedicin .....

Annie

Valpkontakt

2010-10-08T16:45:00.003+02:00

Idag har Busiga Bettan varit på besök. Husse behövde hjälp med kloklippning. Oj vad Julia tuktade henne först! Det såg nästan farligt ut. Men Busiga Bettan kanske behövde det, för efter en stund blev allt lugnt. Klorna blev klippta Oya fick också busa och jag fick pussa lite. Hon är för läcker! Ser ut att bli en snygg Basset! Hon får vara med sin Husse hela dagarna och vara mycket ute i skogen så det var härligt att se att de är ett par nu, Leif och Bettan!

Vi har fått en hälsning från Alerte Aron i Danmark, som heter Albert. Allt verkar bra. Familjen håller på att vänja sig vid sitt nya liv som hundägare men Albert verkar sköta sig bra vad det låter. Han är väl för söt! Kolla in fotot när han sitter där i solen. Visst är han fin och blank i pälsen! Alla valpar verkar ha fått Julias fina blanka päls.

Jag har börjat en kurs på Brukshundsklubben i Falun med Oya! Vi lär oss massor, mest jag förstås!
Jag behöver all hjälp jag kan få för att lära mig hantera detta krutpaket till hund. Men hon är oerhört läraktig och uppmärksam så med tiden ska hon nog bli bra och jag med...Just nu tränar vi på "gå med mig" Dvs gå fint i kopplet utan att dra. Oya har varit helt omöjlig, inga knep med selar, stanna så fort hon drar eller små ryck har fungerat. Men detta att hålla kopplet med båda händer på magen och springa hit och dit och upprepa "gå med mig" och köttbulle i belöning bakom oss varje gång hon går fint verkar fungera! Fast det är svårt med en Basset i andra handen, som stretar emot och inte vill gå framåt! Så vi har gått med hundarna en och en. Tidsödande men antagligen värt det.
Annie

Tomt i valplådan!

2010-10-03T20:21:00.006+02:00

Ja, nu är alla våra valpar levererade till sina nya hem. Fia flyttade i fredags till Leksand här i Dalarna. Jan och Anna Blomqvist hämtade henne.

Så nu har vi städat ut valprummet och återställt det i sitt ursprungliga skick..nja en liten vägg behöver tapetseras om efter valparnas framfart. 7 stycken små busfrön kan fort strimla en hel tapetvåd om de får tag i en flisa av tapeten. Återstår det, sen är det åter husses "svalrum" utanför bastun. Dock ligger det en doft av valp kvar i det rummet. Så jag går dit och snusar lite ibland....
Det känns bitterljuvt på något sätt. Saknar valparna samtidigt som det är härligt att alla fick bra hem. Men vi har levt så intensivt i flera månader när allt har cirkulerat kring valpning och valpskötsel och nu plötsligt är livet som vanligt igen. Man hinner gå på Friskis, sjunga i kören, vara ute i skogen med de andra hundarna. Inga bajsiga tidningar, valpfoder att blanda eller små tjocka knorrande valpar att bära in och ut. Julia verkar inte sakna dem alls. Hon var med Husse i skogen igår och fick springa en sväng. Det var kul, det märktes att hon längtat efter jakten. Och sen bastade de förstås när de kom hem.
Julia fick ta mycket ansvar för Fia, sista veckan, som saknade sina syskon alldeles förfärligt. Hon ylade som en liten varg ensam i valprummet, så Julia fick sova med henne och passa henne på dagarna de stunder vi inte kunde vara hemma. Men nu är Fiffiga Fia i Leksand hos sin nya familj. Där finns fler hundar att busa med och en husse som vill jaga med henne, så det blir jättebra!
Annie (fd valpmamma)

Fler valpköpare

2010-09-27T19:27:00.006+02:00

Nu är det bara Fiffiga Fia kvar i valplådan. Så "tråkigt det blev" tycks hon säga. Hon saknar sina busiga syskon, helt klart. Men på fredag ska hon få flytta hemifrån hon också.
Idag blev Duktiga Daisy och Busiga Bettan hämtade av sina familjer. Daisy blir norska och får bo utanför Tönsberg hos sin nye husse Fredrik Mathisen. Han och hans pappa har jagat med en Basset Artesien från Motvindens kennel och blivit stormförtjusta i denna ras. Bra betyg Ursula!
Busiga Bettan var vi lite sugna på att behålla. Men när det nu tom. blev kö på seriösa valpköpare så sålde vi henne också till Borlänge faktiskt. Leif Måhl heter hennes husse, som bor i Bäsna och hon ska få jaga med honom och hans son.
Vi har bestämt att inte ha någon mer valp förrän Flisa är borta. Det märks tydligt på henne att hon verkligen inte orkar med några småvalpar som ska hänga i hennes öron längre. Hon är för grining mot dem helt enkelt.
Men sen blir det en kull till så att vi får en valp efter Julia! Om allt går bra med dessa valpar förstås!
Översta bilden är Bettan och Leif och nederst Fredrik och Daisy

Valpköpare so far...

2010-09-26T20:49:00.011+02:00

Nu är det märkvärdigt tomt i valplådan! Bara 3 valpar kvar som väntar på att bli hämtade i veckan. Konstigt! Så fort tar livet slut som valpmamma!
Men bra valpköpare har vi fått. Det känns bra! Här har ni hela gänget sålda valpar med sina nya hussar och mattar.
Först for Clurige Casper till Tromsö med sin nya matte Charlotte Reedtz. Där finns i familjen förutom man och barn också en Basset Artésienherre, som tar hand om Casper och förhoppningsvis lär honom Norska!
Sen har vi familjen Hansen- Olssen från Jaegerspris i Danmark. De kom i fredags kväll och hämtade Alerte Aron och for tillbaka hela vägen i går morse. Aron ska heta Albert och får ett dejligt liv...
Igår kom också delar av familjen Thybeck från Lindesberg och hämtade Gulliga Greta. De vill ha en drivande hund som följer med hem efter jakten. Och det kommer lilla Greta att göra, för det gör Bassetar!!
I morse fick även Envisa Ebba ett nytt hem. Matti Paukkonen med dottern Melina, valde Ebba. Hon får bo på landet utanför Borås tillsammans med en annan hund, kattor, hästar och papegojor. Hon ska också få jaga mycket. Viket härligt liv!
Alla dessa valpköpare kommer att ta väl hand om våra små godingar. Det är jag säker på!
Annie

8 veckor och avvanda

2010-09-24T12:11:00.004+02:00

Visst är det fantastiskt med hundar. Hur kan Julia veta att valparna snart ska flytta och måste "försörja sig" själva?
För ca 2 ½ vecka sedan började hon morra och jaga iväg valparna så fort de närmade sig hennes spenar. Ganska mycket mjölk hade hon kvar, så det borde ju vara plågsamt att inte bli av med den. Men inte en chans att någon valp kom till, inte. Valparna såg oerhört snopna och ledsna ut och förstod nog inte vad som hände. Dessutom började hon busa ganska vildsint med de små liven så att de for över marken och skrek av förskräckelse. Men hon gjorde det så metodiskt med allihop så vi förstod att hon säkert hade en plan...
Ja, tänk vilken klok och lugn mamma hon är. Hon verkar ha vetat precis vad som ska hända hela tiden och anpassat sig efter det. När vi oroliga människor tassat runt och kliat oss i huvudet och frenetiskt bläddrat i alla uppfödarböcker när någon ny fas i "valparbetet" börjat, då har Julia tittat på oss med sina kloka ögon och verkat säga "lugn, detta är också normalt"
Nu börjar hon släppa taget som mamma, vill inte vara i valprummet en enda minut. Hon är lika smal som innan dräktigheten och spenarna börjar återta sin gamla form. Hon följer gärna med på långpromenad igen. Hon förstår väl att det är bäst att vara i form till jaktsäsongen som snart börjar!
Annie

Nu har Casper flyttat

2010-09-20T23:12:00.003+02:00

Idag har vår första valp flyttat! Tre personer Husse, Matte och nya Matte stod och grät på Arlanda. Husse och Matte för att det är så sorgligt att skiljas från sina "barn" när de ska flytta hemifrån och nya Matte grät för att Casper är så bedårande söt och genast klättrade upp i hennes famn och började tugga på hennes örsnibb. Kärlek vid första slicken! Så nu har Casper flugit till sitt nya hem i Tromsö. Han får det jättebra tror vi. Avskedsbild kommer snart!

Tack också alla snälla människor som har skrivit i gästboken! Det värmer med hälsningar!
Visst är det bra tid nu att ha en BAN!! Våra valpar efter så välmeriterade föräldrar kan man börja jaga in till nästa höst! Och redan nu kan de ju vara med i skogen och lukta och skutta.
Titta på våra flickor som vi har kvar! 3 stycken glada, pigga, sociala och vackra tikvalpar. Visst borde de få varsitt nytt hem och inte bli några "gamjäntor" på Kynakulle!!!
Vi väntar på valpköpare!!
Annie

Valpar...

2010-09-16T04:49:00.003+02:00

Finns det någonting som är sötare än valpar...jag bara undrar....och Bassetvalpar kolla in denna!

Och de luktar så gott. Och tittar så tillitsfullt med stora frågande ögon. Och de runda, rosa, mjuka små magarna......Valpar har en nästan magisk dragningskraft på nästan alla människor. Vi har väl aldrig haft så mycket besök på "Kullen" som denna "valpsommar"! Alla bara smälter och ligger på golvet i valprummet och låter sig bitas i och klättras på och utstöter små förtjusta ljud och bryr sig inte ens om lite kiss eller bajs på fina byxan eller kjolen. Det är kul att vara populär och valpisarna mår bra av att träffa många olika snälla människor!

Envisa Ebba, Busiga Bettan och Fiffiga Fia

2010-09-15T03:38:00.007+02:00

Valparna växer och växer och blir mer och mer aktiva. de vill inte vara i den eminenta valphagen utan ylar och skriker och vill ut och lukta på allting! Idag är de 7 veckor! Bilderna visar våra tre flickor som ännu inte är sålda. De ser väl lovande ut?

Redan på måndag ska Clurige Casper flytta till Norge. hans nya Matte kommer och hämtar honom med flyg! Alerte Aron flyttar till Danmark nästa helg. Håhåjaja så fort går det med små valpliv! Men det har varit underbart att ha dem!

Annie

2010-09-03T12:49:00.006+02:00

I dag rymde Busiga Bettan ur valprummet! Hon gör verkligen skäl för sitt namn! Jag mötte henne i hallen där hon kom stolt trippande med den lilla svansen i vädret! Sen tränade hon upp sin syster Fiffiga Fia i samma konst så nu har vi två som rymmer. Dags för stängselförstärkning!!

En ny sak i valparnas liv är också att Oya har fått tillåtelse att komma in i valprummet och leka. Oya är oerhört försiktig i sitt busande och valparna verkar inte alls rädda trots att hon varken ser ut som mamma eller luktar som hon. Bra hund, Oya som förstår att ta det lugnt med småbarn.
Bra för valparna också att träffa en snäll "storasyster" som inte alls ser ut som en Basset.

I vintras när Oya var ny i byn så träffade hon Camillas ena Havanes som kom utfarande på vägen. Och Oya blev så rädd så att hon skrek och kissade på sig! Hon hade väl bara sett Bretoner och Bassetar och trodde att alla hundar skulle se ut så. Kunde ett sånt svart lurvigt vara en snäll hund, hmm?Bäst att skrika lite!!

Om någon valpköpare är intresserad av att läsa om valparnas föräldrars jaktmeriter, så kan man gå in på www.bassetartesien.se gå till drevprovsprotokoll, årsbok börja 2008. Där ser man ju hur Julia och Boss jobbar. Boss heter Wildbasen Curt Reg nr S62282/2003 och Julia heter Barsaja´s Jolie S33406/2006.
Bra va!
Annie

5 veckor och kaxiga

2010-09-01T23:24:00.003+02:00

Nu har vi plötsligt 7 små miniatyrhundar hemma i tvättstugan. Inga sovande pipande knyten längre. Nu visar de på alla sätt att de börjar bli stora och starka. Jättekaxiga!De piper inte längre utan försöker skälla som riktiga hundar. De riktigt hugger i varandra och i den människas tår eller byxor som är i närheten. De slåss med varandra precis som riktiga hundar, mest killarna då (är man förvånad..) De leker med små leksaker och tuggar på små ,små tuggben som Camilla försett dem med, precis som riktiga stora hundar.
Varje dag får de vara ute i "värstingvalphagen" som husse beställt. Inte alls så läskigt längre med gräs och vind och sol utan riktigt roligt att jaga små hårda äpplen och bollar, och snusa runt efter roliga dofter i gräset.Kanske man snart kan lägga blodspår åt dem?
Julia är allt oftare utanför valphagen.Hon tycker nog att det är skönt att vila från deras busande och hängande i hennes stackars bröst. Hon uppfostrar dem också när de bråkar.Det är bra. var lite orolig att hon som är så snäll skulle köra med "fri fostran" så vi skulle få 7 värstingar. Men idag röt hon i ordentligt åt dem. Sen satt de som 7 små ljus och vågade inte röra sig på en lång stund.
Det är så roligt med dessa riktiga små hundar!
Annie

Valparna 4,5 vecka

2010-08-30T12:24:00.015+02:00

Nu har jag varit och hälsat på Carl & Annie och fotat deras bedåååårande valpar!!! Men det är inte lätt att fotografera små busungar som inte vill vara still :o) Men ni ser ju hur fina de är ändå! Det är första gången de blir uppställda på bordet, så det är lite läskigt. Men det kommer de få träna på framöver.

För er som inte vet så har jag själv Irländsk Röd Setter & Bichon Havanais. Vi har en liten familjär uppfödning, Kennel Shakatak, och har haft sju havanaiskullar. Och det finns ju inget mysigare än valpar. Carl & Annies valpar är otroligt sociala och framåt, mkt trevliga, stabila små individer, det är ju nästan så man blir lite sugen på en basset... ;o)

Mvh Gästbloggaren Camilla

Samtliga bilder från 28/8

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Alerte Aron

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Busiga Bettan

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Clurige Casper

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Duktiga Daisy

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Envisa Ebba

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Fiffiga Fia

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Gulliga Greta

Alla valpar är ännu inte sålda

2010-08-24T22:04:00.003+02:00

Nu har vi 3 valpar tingade till familjer som efter mail-och telefonkontakt känns som jättebra familjer. Vi kan med trygghet lämna våra små "godingar" dit.
Jag brukar annars drömma små mardrömmar om att jag måste anställa 7 (!) privatdetektiver som kollar att mina valpar får det bra hos sina nya familjer. Men dessa tre får ett bra hundliv, det är jag säker på!
En hanne ska få leva vildmarksliv i nordnorge och få sällskap av en fin Basset Artesienherre. Den andre hannen ska bli dansk medborgare hos en mycket entusiastisk blivande hundfamilj. Och en tik ska få utforska skogarna i våra gamla hemtrakter i Lindesberg i Västmanland.
Men ingen har bestämt sig för de andra 4 flickorna. Så nu väntar vi med spänd förväntan på vem ska få ta hand om dem!
Lite konstigt är det med osålda Basset Artesienvalpar. Vi är enda kullen i Sverige, Norge och Danmark. När vi flera gånger parade Flisa hade vi valpköpare på tråden i långa banor innan vi ens visste om hon var dräktig. (Hon blev aldrig dräktig så då fick vi göra många blivande Artesienägare besvikna). Men nu finns det 4 förtjusande små flickor som vill komma till jakt och-eller-hundintresserade hem! Hör av er vetja!
Annie

Matdags!

2010-08-22T22:06:00.003+02:00

Bordskicket kunde kanske vara bättre...men tänk vad fort det går med valpar!!
Nu är de snart intränade på fast föda. Började ju med köttfärs, sen köttfärs och välling sen bara välling, efter det välling med uppblött valpfoder och i morgon är det bara valpfoder som gäller.

Har också börjat med inkallningsövningar.( Det kan man inte börja med nog tidigt!) Varje gång jag kommer med maten hojtar jag "valparna-mat" och de små liven hoppar upp och springer ur valplådan fram till mig och matskålen. Är inte detta bra för framtiden, så säg.?! Komma på inkallning är väl nästan det viktigaste när det gäller hunduppfostran oavsett om man ska jaga eller inte, tycker vi.
Oya den bråkiga Bretonen är faktiskt väldigt duktig på det. Hon kommer nästan alltid.....men snart sitter det, hehe...tror vi i alla fall som inte haft Breton förut...
Bassetar kommer alltid (om de själva vill och det finns köttbullar!)
Annie

Nya foton

2010-08-21T22:43:00.012+02:00

Här är våra pojkar, Alerte Aron och Clurige Casper.
De är väldigt väldigt lika nu. Lite mer vitt på Arons nos bara. Och de börjar bli jämnstora också.

Det går så fort med valpar! Det händer något varje dag och de växer så att man nästan ser det.

Och här är våra flickor, Gulliga Greta, Duktiga Daisy, Busiga Bettan, Fiffiga Fia och Envisa Ebba. Ebba är minst men väldigt energisk, hon sprintar runt i valplådan!
Greta och Bettan är lika stora som hannarna.

Annie

Namnfunderingar och köttfärs

2010-08-16T21:41:00.002+02:00

Nu går alla valpar runt på egna små ben! De sitter upp, biter försiktigt i varandra och klättrar upp i knät när man sitter i valphagen. Tänk vad fort det går!! Och de är så söta!! Man kan bara sitta och studera dem och njuta! Behövs ingen TV i den här familjen, numera!

De har fått flytta ned i vårt "valprum" i tvättstugan, lite mer plats för dem lite lugnare för husse och matte på natten. (Man vaknar många gånger av smaskande, pipande, knorrande små valpar.)

Idag har vi börjat avvänjningen. De har fått små bollar av köttfärs som de förtjust slörpade i sig. Inga problem att äta fast föda här inte.

Vi funderar ihärdigt på vad de ska heta så att registreringspapperena kommer iväg till kennelklubben. Syster o Svåger med tonåringar är här och hjälper oss att fundera. Många bra förslag har vi nu, nu ska vi bara bestämma oss!!
Annie

Nya bilder

2010-08-11T20:56:00.008+02:00

A. Hane

B. Tik

C. Hane

D. Tik

E. Tik

F. Tik

G. Tik

Alla har ögon nu

2010-08-10T19:55:00.005+02:00

Nu har alla valparna fått upp ögonen. Och de försöker verkligen gå, med mer eller mindre stadigt resultat. De har ökat mycket i vikt, de väger från 640 till 950 gram. Hannen "C"( ska han kanske heta Clufs?) är förstås störst. Alla valpar har små tänder i överkäken och några börjar få svarta gomar. Kaija Kravik som har fött upp Julia hävdar att en jakthund med svart gom, blir en riktigt duktig jakthund. Det stämmer i alla fall på Julia och Flisa.

Hannen "H" som var så liten och ynklig och inte ville äta, klarade sig tyvärr inte trots våra matningsförsök. Han dog i fredags. Sorgligt, sorgligt men troligen var det väl något fel som inte syntes utanpå, eller så var vi inte tillräckligt snabba med stödvällingen. Men de andra är desto starkare och piggare så vi är tacksamma för det!

Julia börjar bli lite mer social och kan umgås med oss andra i "flocken" en stund och tom gå en liten promenad.
Nu väntar vi bara på att Camilla ska komma och ta några bra foton så att ni får se valparna en och en. (När jag plåtar blir det ju mest en röra av små svarta ryggar och vita nosar)
Annie

9 dagar

2010-08-05T23:28:00.004+02:00

Nu är våra "godingar" 9 dagar och den största hannen har börjat kisa lite med ett öga.
De äter och äter och börjar försöka stå på vingliga små ben.
"Lillebror", den sist födda hanvalpen med stjärna har fått lite stödvälling. Han är fortfarande hälften så stor som de andra men pigg. Lena, med Border Collievalparna säger att det inte är någon fara, han kommer att äta i kapp när mer fast föda börjar serveras.

Några valpköpare har hört av sig. Tycker att det känns bra att valpar börjar tingas. Även om jag nu inte kan förstå hur jag ska kunna sälja dessa ljuvliga små varelser, så begriper tom. jag att man inte kan ha 10 Bassetar hur trevliga hundar det än är....

Husse har beställt en värstingvalphage från Skåne. Inga kompostgrindar ska få skräpa till vår trädgård enl honom. Vi får dock ha många valpkullar innan det blir lönsamhet på den valphagen! Men det blir säkert bra. 8 valpar som springer åt olika håll i trädgården, det går ju inte!

Annie

Oj vad de växer!!

2010-07-31T14:01:00.004+02:00

Nu är valparna 4 dagar och fortfarande helt ljuvliga. De växer så att det knakar, tycker att de ser större ut varje gång jag tittar i valplådan, och det gör jag ofta!
Julia mår bra och är oerhört upptagen med sina små liv. Hon hinner nästan inte äta och hon springer ut och gör sina behov fort, fort och sen in igen lika fort.Vi har satt en rundstav i valplådan och det är nog bra. Julia är lite klumpig, lägger sig ofta ovanpå valparna. Nu kommer de undan bakom rundstaven.

De blir mer och mer Bassetlika också. Börjar få öron som hänger ned och det blir mer och mer brunt i det svarta. Lite olika karaktärer kan man också se. Den andra tiken "D-tiken" är otroligt energisk och kavar runt hela tiden. Den första stora hanen"C-hanen" är nu dubbelt så stor som de andra valparna och han äter HELA TIDEN! Hannen med stjärna är minst och är lite tunn. Han verkar dock inte sjuk, han kanske bara är mindre framfusig och kommer inte lika ofta till den bästa "mjölkbaren".
Vi kallar dem A, B,C osv i den ordning de kom. Det är väl enda sättet om vi ska komma igenom alfabetet med valpkullar!
Min kompis Lena har också valpar nu, Border Collievalpar, som är 3 veckor. Hon är på G-kullen nu! Då vet man en del. Hon är också ett stort stöd i detta valpäventyr. Tack för det!! Kolla in Asketotts Kennel om ni är intresserade av fina Border Collies

Men alla har ju sin första kull och då är man tacksam för alla goda råd. Vi har i alla fall ansökt om kennelnamn nu. För avskräckt är jag inte när det gäller valpar. Det är så häftigt!!
Annie

Valparna är här!

2010-07-27T22:35:00.007+02:00

Julia har idag den 27/7 fått 8 välskapta, fina valpar!

3 hanar och 5 tikar.

Jag lägger bara in bilderna så får Annie skriva mera sen.

Tack Annie och Carl för ert förtroende att låta mig assistera er!

/Camilla

Ja nu är de här! 8 helt gudomligt söta och välskapta små Bassetliv!
Tack snälla Camilla för att du var här!!
Trots att Julia skötte sig helt enligt läroboken, så var det skönt att ha en erfaren "valpmorska" med sig.
Julia bäddade hela natten till tisdagen, i sin valplåda. Hon hade fortsatt låg temp på morgonen den 27/7 och åt ingen frukost, så då förstod vi att det var på gång. Mer och mer orolig blev hon framåt dagen och kl 14.30 syntes första fosterblåsan. Den valpen kom dock inte först utan ovanpå blåsan vi såg, dök det plötsligt upp en fosterblåsa till och rakt klämde sig en stor hanvalp ut! Han ville vara först! När han var omhändertagen på bästa sätt av Julia, började den "första" eller andra valpen ta sig ut, jag fick hjälpa till lite när jag upptäckte att det var två små baktassar som satt där. Liten livlös tik som vi med Camillas hjälp snabbt fick liv i. Hurra! Sen fortskred valpfödandet hela eftermiddagen och kvällen. Alla tikar kom med baken först och hade vita halsband. Kl 20 00 firade vi våra åttlingar med Champagne tillsammans med Camilla och hennes familj.
Vi ramlade i säng framåt natten,med en belåtet knorrande 8-barnsmor nedanför sängen. Jag sov ingenting! Jag låg bara och lyssnade efter valparna. Plötsligt tyckte jag att Julia slickade väl mycket, upp och kolla och då låg det en valp till i lådan. Renslickad och fin men tyvärr död. Så 9 valpar fanns i den tjocka magen! Otroligt!
Julia är en riktig praktmamma, hon sköter sin små helt perfekt. Och de verkar må bra, kavar runt och gnyr när de äter och gallskriker när Julia sätter sig på dem, för det gör hon hela tiden.
Julia har lite temp idag 39.1 och äter helst ingenting, bara äggulor och köttfärs och glass. Men nu ska ju mjölkproduktionen komma igång på allvar så då lär hon väl bli hungrig.
Det är två hanar som är störst och helt svarta bara varsin liten vit prick på ryggen. En hane är lite mindre och ser ut som sin far, "Boss", svart med en stjärna i nacken. Tikarna är jämnstora och har alla vita halsband. Några har lite bläs också. Det kan väl inte komma från Barsajorna, de har ju mycket svart i sig? Alla är i alla fall helt underbara man vill bara sitta där och titta på de söta små tassarna och bedårande små svansarna, alla med vit tipp.
Så nu börjar livet som uppfödare! Och vi hoppas på många trevliga valpköpare!
Annie

Tempen sjunker!

2010-07-26T12:25:00.004+02:00

Idag regnar det.Bassetarna och jag fryser. Vi gillar ju värme! Så här på bryggan i solen trivs vi bäst. (Snörena med cd-skivor sätter jag upp för att skrämma måsarna med, om någon undrar över allt skräp på bryggan.Måsarna tror att de bor på vår brygga annars).
Idag tempar Julia 37,0. Börjar det närma sig då? Men hon äter allt hon kommer över och bäddar ingenstans. Fast hon rotar runt mycket i buskarna på tomten. Kanske hon letar efter en egen lya? Tänker hon dissa vår fina valplåda? Får väl ha koll på henne och inte lämna henne utan uppsikt.
Har tränat linförighet med Oya här på tomten. Gick jättebra även utan koppel. Måhända hon fattar någonting i alla fall....
Nu ska vi bara vänja henne av med att dra iväg efter grannens katt. En olat hon började med i förra veckan när husse som vanligt gick till brevlådan med henne lös. Hon försvann fort som en oljad blixt och katten också Och nu är hon beredd vid varje brevlådetur. Suck! Bretoner är läraktiga, både när det gäller bra saker och dumheter de hittar på själva!
Annie (som idag fryser)

Nedräkningen har börjat!

2010-07-22T22:32:00.004+02:00

Nu är vi på dag 57 i Julias dräktighet. Enligt alla de böcker i hundavel jag de senaste månaderna flitigt studerat, kan valparna komma från dag 58!!
Julia är nu mer än tjock och man kan tydligt se och känna hur valparna stökar omkring i hennes mage. Hon blir mer och mer introvert, verkar helst vilja vara i sin egen värld. Hon har den senaste veckan andats väldigt tungt. Valparna trycker väl på alla organ. Magen har dock sjunkit ned den sista veckan. Den hänger mer under henne nu.
Jag har också börjat tempa henne. Tempen ligger stadigt mellan 37,5 och 37,7. När den sjunker ner mot 36 är det 12 timmar kvar enligt expertisen.
Vi har lånat en valplåda av Camilla, en av våra valpningsmentorer, bäddat den och ställt den i sovrummet. Julia har provsovit där de sista nätterna. Mysigt att få vara hos Husse och Matte. Hon knorrar lite extra då på sitt speciella Bassetvis Ni vet väl att Bassetar är talande hundar!? De har en massa olika ljud för sig. Knorrande tyder på förnöjsamhet, som när man får sova i sovrummet i tex.
Så nu får valparna komma när de vill utom på söndag förmiddag för då jobbar jag. Måste de komma då så träder Lena, vår andra valpningsmentor, in och hjälper husse. Sen har jag semester! Härligt.
Annie

Wildbasen Curt

2010-07-10T20:53:00.003+02:00

Så här ser han ut, vår fina pappa till alla valparna. Wildbasen Curt. Född 2003. Kallas Boss av sin familj. Mycket trevlig och lugn hanhund. Vi gillade verkligen honom! Cool som alla Bassetar..Vi hämtade honom i Norköping i maj. Och när han utfört sitt "uppdrag" som skedde utan några problem så fick han åka hem igen.Han har två kullar efter sig och är precis som Julia Viltspårchampion och Jaktchampion. Han har också ett Cert på utställning. Han har en vit stjärna på nacken, så kanske några av valparna får det också! Trefärgade tror vi att de blir allihop.
Julia börjar nu bli riktigt rund om magen. Hon vaggar fram och påminner mer om ett vietnamesiskt hängbuksvin än en Basset Artesien. Hon vill helst inte gå så långt nu utan lallar runt på tomten i maklig takt. Vi har ju stor tomt och när vi inte ser henne och ropar på henne så sticker hon upp huvudet ur någon buske. "Jaja jag är här bara kollar lite..."ser hon ut att säga. Varmt är det ju så det duger att klafsa runt i strandkanten och bada den stora magen också.
Oj oj bara drygt två veckor kvar till valpning!
Annie

Nya bilder

2010-07-07T23:56:00.001+02:00

Nya bilder finns på respektive hundars sidor, se menyn ovan.

Mvh gästbloggerskan Camilla

Barsaja´s Jolie - Julia

2010-07-06T20:42:00.004+02:00

Julia är av rasen Basset Artesien Normand. En kortbent drivande jakthund med sitt ursprung från Frankrike. Basset betyder f.ö "nära till marken" Är också en av de vanligaste familjehundarna i Frankrike. Hon är född 2006. Hennes mamma är Barsaja´s Harmonie och hennes pappa är Dobwest Hambo. Vi köpte vår första artesien 2001 när husse ville ha en drivande hund till sin skog. Något vi inte ångrar, en underbar familjehund som i skogen förvandlas till en vass jakthund. Jag brukar säga att Artesienner är" produktutvecklade" katter. Älskar att ligga och gona sig i soffhörnet eller mitt i solen ute på gården men tar husse fram sina jaktkläder då säger det "sploiiinggg" i hallen och Julia är beredd!! En sak som husse- jägaren uppskattar är att Artesiennerna driver ca en timme, sen kommer de tillbaka. Julia har jaktchampionat, ett av första prisen är på hjort.

Vill ni läsa mer om Basset Artesien Normand gå gärna i på rasklubbens hemsida: www.bassetartesien.se/ eller på Bassetklubbens hemsida www.sbak.nu.

Julia är en mycket personlig liten hund, snäll intill menlöshet, men duktig på både spår och jakt. Tycker att det är ganska onödigt att gå ut och gå, föredrar att bada bastu. Så efter en dag i skogen hoppar både husse och hund in i bastun,sen tävlar de om vem som kan basta längst.

Annie

Valpar väntas vecka 30!

2010-07-06T15:05:00.002+02:00

Nu har vi parat SJCH, SVCH Wildbasen Curt och SJCH,SVCH Barsaja´s Jolie och väntar valpar i vecka 30.

Det blir mycket jakt i de valparna, oj oj.

Ultraljudet som vi gjorde i förra veckan sa minst 7 valpar!!

Julia som vi kallar vår tik börjar bli tämligen rund om magen!

Det är så roligt och spännande!!!

Annie